Veterinär Polen - Forum

Hej, Det finns nog tyvärr ingen internationellt "godkänd" utbildning i Polen... Jag ska själv söka till höstterminen och hade helst velat söka till Polen (finns ju veterinärmedicinska universitet på ungefär 5 olika orter i Polen) i och med att jag själv är polsk och har familj där men det ser ganska så hopplöst ut. På SGGW i Warszawa har de endast några kurser som går att läsa på engelska. Varför var du intresserad av att söka till just Polen? Själv ska jag söka till Slovakien, verkar vara ett riktigt bra universitet i Kosice!! Gå in på www.uvm.sk och läs! Zuzanna tweetyz_85@hotmail.com

Inte så lätt som det låter på SGGW Veterinär utbildningen i Warsawa.

Sen jag skrev inlägget har det skett en del, SGGW startade till hösten 2007 ett engelskspråkigt vet. program :) Är nu inne på min andra termin och trivs ruskigt bra. Till hösten är det tänkt att 24 platser ska fyllas, så det är bara att söka!

jag har kommit inn! på veterinär utbildningen i warsawa. Ska jag tcka ja? Trivs du fortfarande? Hur är det? Jag vill veta allt, finns det nåt bra forum där man kan prata med nuvarande studenter /bitterlav@hotmail.com

Det är en tuff skola, ganska så stel med en hård typ av professorer. Inte värt att slita ut sig! och för mkt kurser på en gång! Till skillnad mot Sverige! Men upp till var och en! Utbildningen gynnar svenskar som är polacker från början! Kan man polska blir det troligtvis lättare vid praktik ute hos bönder som kanske inte kan ett ord engelska..

Känner mig manad att lämna respons på inlägget ovan. Skribenten är en av de två personer som valde att avbryta sina studier på det internationella programmet I Warszawa (SGGW) i slutet av första terminen. Den klassen tillhör jag. I början hade vi alla det kämpigt; det är inte lätt att flytta till ett annat land och påbörja en krävande universitetsutbildning, inte för någon. Det tar självklart tid att anpassa sig till detta nya liv, men relativt snabbt märker man också vilka som har förmågan att prestera akademiskt och acklimatisera sig till den nya omgivningen. Det handlar både om engagemang och viljan att göra vissa uppoffringar för ett ändamål; att bli veterinär. Jag har ingen önskan att göra någon slags reklam för SGGW, men att läsa detta inlägg och samtidigt känna till historien bakom gör att jag inte kan låta bli att ge er en nyanserad bild av min pågående tillvaro på skolan. Det handlar även om att jag är rädd för att vissa som seriöst tar Warszawa i betänkande kommer avskräckas av linils inlägg. På inlägget verkar det som om nivån på veterinärutbildningen i Sverige är lägre (lägre tempo). Detta kunde inte vara längre från sanningen, och jag är säker på att samtliga studenter på SLU skriver under på detta. “Inte värt att slita ut sig!”…? För någorlunda ambitiösa studenter tror jag att kommentarer är överflödiga när det gäller detta uttalande. “Utbildningen gynnar svenskar som är polacker från början!”. Här antar jag att linil menar mig i och med att jag är den enda i klassen/årgången som är polskfödd. Praktiken hade säkerligen gått smidigare för mig “…ute hos bönder…” men i och med att vi nästa år får praktisera var vi vill internationellt så faller det argumentet som gynnande för oss (mig) tillhörande gruppen “svenskar som är polacker från början”. Kom igen gott folk- vi vet ju alla att det inte bara är att söka, betala en fin summa pengar och sen få DVM-titeln serverad på ett fat. Mina sista meningar I detta “lilla” inlägg är; var kritisk mot allt och ifrågasätt motiven bakom en persons val att inte fullfölja sina studier. Fastän dessa röster självklart bidrar till ert beslut, får man inte ta dem för absoluta sanningar. Tänk på hur olika folk är- vilka olika erfarenheter och förväntningar vi alla har. Tänk på vilket brett spektrum av individer det är som har en idealbild av att de vill bli veterinärer, söker en utbildning som sen visar sig kräva…Av olika anledningar; man kanske inte är van att plugga (mycket), hemlängtan kanske blir för stor, man kanske helt enkelt inte är emotionellt redo för ens livs största men samtidigt mest givande utmaning. Tre rader av negativa kommentarer får inte bli er enda bild av en 5,5-årig utbildning, speciellt inte av någon som inte ens fullföljde fem månader av den. Och den slutliga trivsel-faktorn: I klassen stöttar vi varandra både i med-och motvind, och jag hade inte kunnat önska mig bättre vänner. Ps. Maila mig gärna- jag kommer berätta både om the good, the bad (AND the ugly).

Kunde inte hålla med Zannisen bättre, då jag läser med henne och vet precis hur vi har det här nere. Själv är jag svensken från Sthlm, som var lite skeptiskt till att plugga i Polen men tog chansen för att få jobba med mitt drömyrke. Och jag ångrar inte en sekund att jag tog mitt livs mest impulsiva beslut i september förra året. Måste säga att jag trivs bra i Polen, med underbara klasskamrater och kompetenta lärare och sen är det inte så långt hem heller :) p.s Ser fram emot att träffa ettagluttarna till hösten :)Och om det är någon som har några frågor, så svarar jag gärna på min mejl.. snart sommarlov.. Jihooo!!!

Angående Vet-utbildningen i Warsawa. Det jag skrev var min åsikt. Jag garanterar inte att ni kommer att tycka likadant. Jag pluggade ett halvår! Fick mina betyg Zuzanna! Jag är stolt över min tid! Jag är ambitiös och har en enorm vilja! Jag har mkt erfarenheter av djur och har studerat mkt. Mitt val känns helt rätt, visst tog man kanske en tuffare väg, när det gäller det höga betygsnittet som råder hemma men den kampen tog jag!

Tuffare väg? Som jag redan har påpekat, studierna i Polen är inte att ta den lätta vägen. Du motsäger dig själv- i ditt första inlägg skriver du att studierna i Polen inte är värda allt slit. I ditt andra inlägg påstår du plötsligt att du nu har fattat beslutet att ta den tuffare vägen (vilket jag tolkar som studier i Sverige). Detta går inte ihop Vero! Jag ställer mig emot den bild du målar upp av skillnaderna mellan veterinärstudier i Sverige vs. Polen! Du skriver att du framställer din egen åsikt och att du fattade beslutet att avbryta studierna. Du pratar just mycket om "ditt val". Men det finns objektiva och subjektiva sanningar. Jag kan inte kommentera kring dina känslor, jag vet att du inte trivdes i Polen. Det är din erfarenhet. Däremot måste jag lyfta fram det faktum som inte går att bestrida- du klarade inte studierna. Att man behöver ha toppbetyg för att komma in (i Sverige), kontra att man betalar för att komma in (i Polen) säger ingenting om vare sig kvalitén på utbildningen eller om man klarar av studierna. Du klarade inte studierna i Polen och såvitt jag vet har du inte blivit antagen till SLU- att då skriva ett inlägg som ger intrycket av att du har koll på två fronter är inte schysst. En förolämpning Vero, en förolämpning mot mig och alla oss i klassen som sliter men älskar det vi lär oss. Tack för mig, åter till anatomin och canalis-en analis-en inför muntlig slut-tenta med professor Lakomy imorgon- och ja, han är hård...men rättvis.

Egentligen vill jag inte svara! men känner att det finns ord att säga! För det första känner du mig inte så pass mkt för det andra så har jag varit i kontakt med ett par före detta studenter hemma! Som berättat för mig hur det funkar! Jag har varit med extra ute på distriktet med EN Veterinär som PLUGGAT i Sverige! Detta har gjort att jag fått en hel del info! Vet du vad som var min största brist i Polen? Jo, engelska! Vilket jag fått upp nu till en bättre ribba. Vill du att jag meddelar dig om jag kommer in, eftersom vi inte har nån kontakt tror jag att jag skippar det! Jag har alltid varit snäll och jag stöttade dig innan vi åkte! Men detta har inte med skolan att göra, hur vi känner mot varandra. Ni som är kvar är bra människor! Men jag har rätt att säga vad jag tycker! Något ett forum handlar om! Människor får själva avgöra sina handlingar! Fanns betydelsefulla personer som jag alltid kommer att minnas! Missuppfatta mig inte! Jag fattade beslutet att åka hem, tog mina betyg och tackade för mig. Det finns en hel del vägar att nå sina mål. Man lever bara en gång och att inte följa sitt hjärta borde vara fel! Du går din väg, jag min!

Hur olik är inte perceptionen om verkligheten! Vero- som alltid önskar jag dig innerligt och helhjärtat Lycka till!

Hejsan hejsan alla vet studenter! Jag är en 22 årig tjej som till hösten ska påbörja min drömutbildning till veterinär i Warszawa! Jag ser väldigt mycket fram emot att få komma ner och lära känna alla ni som ska och som redan pluggar där. Kommer även åka ner i slutet på april för att checka in skolan =) Såå spännande! Om det är någon som också ska börja i oktober 2009 hör gärna av er till mig suzanna.gothberg@hotmail.com Och ni som redan går där får hemskt gärna skriva också om ni har några tips eller liknande!! Ha det så bra, Vänligen Suzanna

Hej alla glada! Jag är en tjej på 20 år som alltid velat bli veterinär. Dock har jag, som många andra, inte toppbeygen för att komma in här i Sverige. Just nu lutar det åt SGGW i Polen men blir ofta osäker på mitt val. Mitt snitt ligger på 18,0 och jag hade VG i Eng A+B. Hur kommer man klara sig med engelskan? Det är det jag oroar mig för mest. Jag inser att man måste kämpa för att komma någonstans, man får ingenting gratis, men jag vill inte må dåligt i 5,5 år. Är det så överdrivet hårt som de flesta beskriver? Måste erkänna att jag är lite rädd samtidigt som jag är redo för att påbörja den största utmaningen i mitt liv för att nå mitt mål. Mvh Anna

Hej! Jag känner precis som dig, Anna. Vill väldigt gärna bli veterinär, men undrar om jag är tillräckligt bra på engelska? Jag fick VG i Eng B. Känner mig också lite skraj för muntlig tentamen med en polsk professor... Annars är jag studiemotiverad med ett stort intresse för medicin och djur. Hade 18,8 i slutbetyg, vilket varken räcker till sverige eller danmark...

Hej Clara! Jag kan lova dig att VG är tillräckligt för att klara av att studera till veterinär på engelska. Hade själv VG i betyg och studierna har inte varit några problem. Vi har sällan muntliga tentamens, kan räkna dem på 3 fingrar, och det brukar gå hur bra som helst. Har du fler frågor? Hör gärna av dig! Mvh Moa

Hejsan! Jag bara undrar hur behörigheterna ser ut för veterinärutbildningen i polen? Skulle vara jättetacksam för svar! Hur är utbildningen för övrigt? Trivs ni? Inga kommunikationsproblrm mellan professorer och elever?

Hej Tina!

Jag ska börja år 2 nere i Wawa nu. Behörig är du om du har ett slutbetyg från gymnasiet, vilken linje spelar ingen roll, du blir antagen via inträdesprov i kemi och biologi. Däremot tror jag det kan vara svårt att klara dem om man inte gått ke a+b samt biologi a+b!
Utbildningen är väldigt tuff i perioder, som denna våren har vi haft 25 tentor... Det går liksom inte förbi obemärkt :) I år kastades dessutom det ut några från våra klass, beroende på att under första året har du bara tre chanser på dig till varje tenta, detta ändras till år 2. Det är nog lite olika hur bra man trivs där nere, jag trivs eg rätt bra, men det är mycket plugg och lite fritid, men vet man vad man vill så...
Jag har faktiskt inte direkt upplevt att det är några direkta kommunikationsproblem. Lärarna är väldigt kompetenta.

Hej igen!
Undrar lite om boendet i Polen.
Är det svårt/lätt att hitta bostad?
Är det dyrt/billigt?
Bor ni själva eller ihop med någon? Är det så att man kan bo själv eller är det för dyrt?
Hur trivs ni med er utbildning så långt som ni har kommit?
Tacksam för svar, det vore väldigt hjälpsamt :)
Mvh, Tina.

Det ar valdigt latt att hitta bostad till bra priser! Bor nu i en jattefin lgh med nagra andra tjejer, nastan helt nybyggd, den kostar ca 2600-2700 pp/manad (med hyra, varme, vatten och el), men da ar det valdigt hog standard och du kan hitta jattemycket billigare. Det blir sakert billigare att bo ihop med ngn skulle jag tro. Vi bodde i dormsen forsta aret (ca 800kr/manad med allt inkluderat), da bor man i dubbelrum med en annan person och tva dubbelrum delar pa kok/dusch. Det gor att man lar kanna folk valdigt bra och snabbt, sa nar man sen ska flytta ut sa har man def hittat folk som man trivs med och vill bo med.
Som jag skrev sist, jag trivs okej, men man far stalla sig in pa en heeeelt annan livsstil, fritiden existerar knappt i langa perioder, och polska undervisningssystemen kan vara sjuka ibland, vilket skapar en hel del frustration. Plus ar att allt ar sa billigt sa man lever lyxliv.

Fritid bryr jag mig verkligen inte om under studietiden, man får ju ut något av det till slut. Tack för att du svarade så snabbt, dina svar hjälper mig verkligen! Undrar bara en sista sak.
Hur är det med husdjur därborta? Är det tillåtet att ha djur på studenboendet?
Jag har nämligen en hund härhemma som jag absolut inte kan lämna utan jag vill jättegärna ta med henne. Tror du man har tid med ett husdjur under studierna?
Tina.

Och och, jag glömde fråga, men visst Får man legitimation efter studierna?
Tina.