"Marknaden ser bra ut för oss!"

26-åriga Linnéa erkänner att hon var tveksam till osteopati när hon först hörde talas om det för fem år sedan.
– Jag blev skeptisk när jag hörde om yrket eftersom det inte är så välkänt i Sverige. Förklaringen jag fick av vad en osteopat gör, var väldigt diffus och gjorde mig inte så intresserad, berättar hon.

"Utbildningen är en fullträff"

Men när Linnéa sedan började fundera på att utbilda sig, sökte hon information om osteopati och ”blev helt såld”.
– Det kändes som en fullträff med tanke på mina egna funderingar om vad jag ville göra och hur jag ville arbeta. Jag hade gjort lite praktik hos olika sjukgymnaster och naprapater tidigare i livet, men känt att dessa yrken var lite begränsade och snäva i sitt sätt att tänka och arbeta. I osteopatin fann jag ett helhetstänk som slår det mesta. Detta går ut på att människan är en enhet som består av den fysiska kroppen, medvetandet och själen; att dessa relaterar och påverkar varandra och dessutom, under goda och normala omständigheter, har en inneboende förmåga att självreglera och självläka. Jag har upplevt att många yrken idag saknar detta helhetstänk och jag kände att det var viktigt för mig.

Daniel Pokorny är 31 år gammal och inne på sitt fjärde och näst sista år av Osteopatutbildningen vid SCOM. Även han tilltalades av den bredd som osteopatin står för.
– I min mening är osteopati mer heltäckande än många manuella behandlingsmetoder. Jag tror osteopatin passar mig bra därför att det finns en gedigen tanke och filosofi bakom, där man lyckas väva samman människan, kroppen och själen som en helhet och samtidigt behålla en stadig bas i medicinen.

Osteopatutbildningens upplägg

Daniel berättar att under de första tre åren av utbildningen ligger störst fokus på basmedicin, det vill säga ämnen som anatomi, fysiologi, biomekanik, patologi och neurologi.
– Detta varvas med praktik där vi lär oss olika behandlingstekniker. Praktiska och teoretiska tentor har vi varje halvår och helår. Efter halva 3:an tar vi ett stort steg in i handledarkliniken och börjar ta emot patienter under handledning. Detta fortgår och utökas i 4:an och 5:an. Här får vi chans att utveckla vår praktiska ”fingertoppskänsla” och använda oss av det vi lärt oss hittills. Nervöst och svårt men roligt och lärorikt! säger Daniel.

Innan studenterna på SCOM får börja ta emot patienter, övar de utbildningens praktiska moment på varandra samt på vänner och familj. Linnéa berättar om den allra första skolveckan när de för första gången skulle börja observera och palpera.
– Vi stod där framför varandra i bara underkläder och kände oss mindre bekväma i situationen, tills vår lärare i ämnet rykte på axlarna och fick oss att slappna av genom att säga att det bara var att sätta igång; inget knussel – det är ju detta vi kommer att arbeta med sedan!

Bra lärare och god stämning

Linnéa är inne på sitt andra år och hennes klass utgörs av endast nio personer.
– Detta gör att vi får en nära relation med läraren och det upplever jag som enormt positivt. Vi har möjlighet att fråga mycket och kan verkligen få ut maximalt av varje föreläsning eller lektion.

Daniel berättar:
– Det som varit roligast under utbildningen är nog alla människor man träffat som brinner så för det de jobbar med. Det spelar ingen roll om de gjort det i 1 eller 20 år, det finns alltid mer att lära, nya områden inom osteopatin att utforska. Det och självklart alla vänner i klassen och skolan betyder otroligt mycket, inte minst i perioder som är tyngre än andra… som ju också är en del av utbildningen.

Daniel börjar nu ana sluta av utbildningen eftersom han är inne på sitt fjärde år.
– Snart ska jag stå där och ta emot patienter i min egen klinik. Självklart funderar jag på hur det ska gå, men som jag ser det fyller vi en stor funktion som ett viktigt komplement till den frisk/sjukvård som erbjuds idag. De flesta verksamma osteopater har fulla kliniker och fler människor börjar ta ansvar för sin egen hälsa, vilket gör osteopatin mer eftertraktad. Därför tror jag att marknaden ser bra ut för oss blivande osteopater!