Reseberättelse, INDIA- HERE WE ARE!

Nu är Globalkursen från Albins folkhögskola tillbaka på skolan I Landskrona efter åtta veckor I Indien och Bangladesh. De har tidigare skrivit tre reseskildringar som publicerats på studentums reseblogg. Var och en av kursdeltagarna har nu listat sitt mest bestående minne från resan.

Sitarspelare

Första gången jag hörde instrumenten tablas och sitar spelas på en restaurang i Varanasi. Blev så imponerad och inspirerad att jag genast tog kontakt med musikerna och fixade privatlektioner de följande dagarna. Jag hade ingen känsel i min vänstra fingertopp på två veckor på grund av sitarspelandet.

Hannes

Gemenskapen

En händelse som gjorde intryck är det som hände på tåget mellan Varanasi och Kolkata. Strax efter vi börjat rulla var det i kupén bredvid och mittemot oss  ett gäng lite äldre herrar och damer som tar upp instrument och börjar spela för fullt. De är Hari krishna-anhängare och sjunger därför den typen av sånger. Det var helt fantastiskt! De bjöd in oss till sin kupé och var jättetrevliga.  En fråga som vi ställde oss var förstås: Vad skulle ske om man gjorde så här på ett tåg i det, i jämförelse med Indien, så tysta Sverige, och dessutom på ett nattåg?

Adrian

Dofterna.                                                                                                                     

Dofterna gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Om man tog ett avstånd på tio meter så kunde man på dessa tio metrar uppleva lukterna från kardemumma, avlopp, mat, ko bajs, avgaser och många fler. Jag tyckte speciellt mycket om att gå förbi kryddstånden och bara lukta, dessa dofter finns inte i Sverige dels på grund av att det är ett annat klimat så vi inte kan ha öppna varustånd på gatan i samma utsträckning. Men även det faktum att när vi får dessa kryddor i Sverige så har de förlorat mycket av sin smak och arom.

Gustav

4000 meter över havet.                                                                                                

En av dagarna uppe i Himalaya åkte vi på en utflykt för att bestiga ett berg. Bilfärden tog oss ca två timmar och den tog oss genom ett landskap som var fantastiskt vackert upp till en bergsstation. När vi kom fram till vår destination väntade en flera timmar lång vandring uppför berget som var på-frestande både fysiskt och psykiskt. Alla klarade sig inte ända upp, men när jag nådde toppen på fyra tusen meters höjd möttes jag av en syn som slår allt jag sett och någonsin förmodligen kommer att se. Det är svårt att formulera i ord känslan jag kände när jag stod däruppe, men eufori, frihet och ren lycka beskriver ganska bra.

Gustav

P.S det fanns mobiltäckning:)...

Mänsklig kraft

Det som gjorde allra störst intryck på mig var människorna. Alla individer som vi träffade på tåg, hotell, på gatan, i organisationer eller kanske en kypare som sjunger och dansar när han serverar oss dal och chapatis. Några tågresenärer som apropå ingenting svängde upp sina instrument och började sjunga "hare krishna" för hela vagnen. Det är både trevligt och jobbigt att de flesta indier saknar de hämningar som många svenskar har då indierna är mer nyfikna och söker kontakt. Många gånger var det påfrestande att bli utstirrad, inte kunna bli lämnad ifred eller att man ibland även blev förföljd. Men samtidigt är det en härlig känsla att gå på ett tåg och grannarna hälsar, presenterar sig och inom fem minuter är man vänner. Det finns en öppenhet där som jag aldrig upplevt på samma sätt i Sverige. I Indien är det lite "allt eller inget" som gäller - man ger 100 % av sig själv eller ingenting. Vissa personer kan lätt bli för mycket men minnet av de vänner jag träffat kommer för alltid att finnas kvar som en ljummen glöd i mitt hjärta.

Jag har många gånger under resans gång mött människor som med fantastiskt engagemang och övertygelse arbetar för en bättre framtid. För sig själv, sin familj, sin granne eller för en helt okänd människa. Jag minns speciellt en by, Salna, där var invånarna så stolta och talade med sådan glöd att man inte kunde annat än att höra förändringen ljuda.

Anna

Mig själv

Jag har faktiskt överraskat mig själv vid ett flertal tillfällen under resans gång. Jag har genomfört saker jag aldrig trodde var möjliga och jag har utvecklats på många sätt.

Emma

Chennaitempel

I Chennai såg  vi plötsligt ett färgglatt tempel mitt bland alla affärer. Vi frågade om vi fick gå in och det fick vi. Asfalten var så varm så jag inte kunde stå stilla för det gjorde för ont så jag var tvungen att gå runt hela tiden.  Blommor och mönster var målat på den heta asfalten. Där var två män som spelade musik som var vacker. Vi gick runt på tempelområdet och jag fick min första riktiga Indienkänsla.

Malin

Kvinnorna

Att jag fick träffa alla dessa starka kvinnor som kämpar för en bättre framtid är en stor inspiration, bra att tänka på när det känns motigt!

Att Indien inte skiljde sig så mycket från Sverige som jag hade trott och att jag insåg att jag är gäst i deras land och att det bara att "gilla läget". Att jag till slut insåg att bara för att jag tycker en sak är det inte så det är.

Margareta

Kommentera

Här kommer  den tredje rapporten från kursdeltagarna på Globallinjen, Albins folkhögskola I Landskrona som är på en åtta veckors lång fältstudieresa I Indien. Denna rapport börjar i New Dehli:

Vårt besök på Fair Trade Forum of India imponerade. Det var mycket större än vad vi förväntat oss. 60.000 småskaliga producenter och 43 medlemsorganisationer. Allt tas tillvara av det som produceras. Vi såg bl.a. hur kapsyler användes som dekoration. 90% av allt som organisationen gör går på export.

Samma dag besökte vi den indiska fackföreningsrörelsen och dess ledare Dr G Saneeva Reddy som dessutom är medlem av det indiska parlamentet, chef för Indian National Trade Union Congress (NTUC) och vice ordförande för International Trade Union Confederation (ITUC). Endast ca 10% av de indiska arbetarna är medlemmar i en fackförening, berättade han.

I och med detta besök fick vi också komma till en helt annan del av New Dehli- breda flerfiliga motorvägar, stora industrianläggningar och moderna hus. Verkligen annorlunda jämfört med  hur det ser ut runt vårt boende i bazarkvarteren. På väg tillbaka gick vi förbi en skola där skolbarnen på muren  ritat gatukonst med väl valda hoppingivande  citat  av kända personer som arbetar för en förändring av världen.  (se bilden)

Dagen efter bar det av till staden Dohra Dum. Vi bodde två härliga dygn på Songsten Library som är ett forskningsinstitut och center för studier av Tibet och Himalaya. De tar även emot gäster för retreat (det var vi de´). Stället låg underbart vackert och vi kunde aldrig ana att detta bara var början på en fantastisk natur -och landskapupplevelse  som ingen av oss  tidigare upplevt.

Vi tog oss med eeptaxi upp till en plats vid namn Gopeschwar djupt inne i Himalayas berg- och dal landskap. Resan tog cirka nio timmar på slingriga serpentinvägar hela tiden med en makalöst vacker vy runtomkring. På kvällen nådde vi Gopeshwar och organisationen HIMADS. De hade också en volontär från organisationen ABC i Lund vid namn Annica Englund hos sig. Vi blev väl mottagna och installerade på det enda hotell som fanns.

På kvällen var vi hembjudna till Annica på middag. Till vår stora glädje bjöds vi på pannkakor! Margareta hamnade vid pannkakslaggen och erkände efteråt att hon  vid gräddandet av ett stort antal pannkakor hade märkt hur mycket hon saknade vardagsliv med matlagning och liknande... Alla upplevde kanske  inte just denna saknad... Men, men det var riktigt gott med pankisar som omväxling till den indiska maten.

HIMADS ger folket i byarna runtomkring verktyg för att på egen hand kunna organisera sig och driva frågor gentemot myndigheterna. HIMADS och ABC planerar att till juni 2010 bygga ett resurs och utbildningscenter på Himalayas bergskam. De var intresserade av ett fortsatt samarbete med Globallinjen och Albins folkhögskola i detta projekt och det är ju verkligen något att spinna vidare på!

Vi delade upp oss i grupper för att åka till varsin självhjälpsby och få veta mer hur de arbetar där. Margaretha, Gustav och Hannes tog sig till en bergsby som inte kunde nås på annat sätt än att klättra den sista biten, steg för steg. Kanske var det den tunna luften som orsakade en extrem andfåddhet för inte kunde det väl vara dålig kondis som var orsaken... De blev väl mottagna, som överallt, men barnen var först skeptiska till Gustav. Kanske de aldrig sett en två meter lång blond jätte förut? De tinade emellertid snabbt upp och när de lämnade byn följde barnen dem skrattande ett långt stycke. Byborna ville veta något om Sverige och det blev en hel del fniss då Margareta berättade att  hon lämnat make och två tonårspojkar ensamma att sköta hushållet i två månader medan hon bedrev fältarbete i Indien. Lunchen bestod av lokalt producerad mat. Tala om hållbar utveckling!

Emma, Adrian och Malin var i en annan av självhjälpsbyarna. De fick delta i en ritual där man åt lera och sedan skulle hosta av en särskild rökelse. Totalt obegripligt - men kul! De blev sedan ombedda att sjunga och dansa på typiskt svensk sätt och i panik var det första de kom på "Små grodorna". Ja, så nu har det hoppats och lekts som svenska grodor i en indisk bergsby!

Högt uppe i Himalayas bergsbyar dit man för det mesta bara kan ta sig den sista biten medels klättring och man som ditresande svensk tror att folk lever ett genuint bergsbyliv där finns TV. Döm om vår förvåning då vi i första bästa hus vi kliver in i träffar en kvinna som stolt visar oss en inspelning från dotterns bröllop på modernaste TV och dvd! Apparaterna drevs på el dessutom. Ja, Indien är verkligen kontrasternas land.

Med hälsningar från Globallinjen på Albins folkhögskola som uppmanar alla att söka till nästa kursstart i augusti. Detta är något att uppleva på plats!

Kommentarer: 2009-04-20 15:53:08 Jisses vilken bra reseberättelse -vem vill inte åka till indien och... dansa små grodorna? hehe! Låter helt underbart! Hoppas det kommer mer berättelser :D Mvh /Sofie 2009-04-14 09:36:14 vilka härliga bilder! vilket äventyr ni är med om. jättespännande att läsa. jag vill också! :)

Kommentera

Indien - here we are  del 2

Nu har vi varit nästan tre veckor i Indien. Vi har vant oss vid stark mat, mycket ris och te av alla de sorter.

Med sorg I hjärtat har vi lämnat vår ekologiska farm, Kolunjifarm, för vidare transport mot New Delhi. Kolunji betyder "familj" på tamil och vi blev verkligen som en del i den familj som bodde och arbetade på farmen.

Förra veckan  hann vi med en avstickare till kusten och fick oss ett dopp i havet. Plötsligt när vi hade det som mysigast i det våta upptäckte vi en stor mängd människor på stranden som hojtade och skrek. Till sist insåg vi att de trodde att vi höll på att drunkna! Folk häromkring kan normalt inte simma och vårt vrålande långt ute i böljorna gjorde folket skräckslagna.

På kustutflykten fick vi också träffa jordlösa bönder samt änkor (som har extremt dålig status i Indien) och fick veta hur Kadumbam jobbar för att utbilda dessa till att bli självförsörjande och slippa det dåligt betalda daglönearbetet som annars är vad som står dem till buds. Överallt dit vi kommer blir vi vänligt bemötta och bjuds ofta in på en kopp te.

Nåväl. Från farmen tog vi tåget till Chennai. Där bytte vi till Tamil Nadu Express som forslade oss de 220 milen till New Delhi. 33 timmar  på tåget! Yes, två nätter och en dag tillbringades i en koj. Det fanns ingen annan sittplats än sovkojen så där fick man även äta. Synd om Anders (vår lärare) som hade överslaf... men, men vi ska inte klaga för priset för denna långresa inklusive koj samt tre måltider var 400 svenska kronor.

Delhi är verkligen annorlunda än de södra delarna av Indien där vi hittills tillbringat vår tid. Här finns mycket moderna västerländska kläder och mat från snabbmatskedjor a´la USA. Här är heller inte så hett. Bara +30 C.

Vi har tagit in på hotell som ligger i Delhis centrala delar med mysiga bazaargator runt omkring. Några av oss gick ut och åt i ett "hål i väggen" för en mycket billig penning. Maten var jättegod fast det vi åt i södra Indien var litta goare...

Men inte för vi någon glassig turisttillvaro här heller. Vi har besökt Old Delhi och Red Fort där indiska frihetskämpar gjorde uppror mot engelsmännen. Fortet är idag en symbol för det oberoende Indien, världens största demokrati. Vi håller på att fixa ett besök på det indiska Fair Trade organisations huvudkontor här i staden. På torsdag har Margareta, som "normalt" arbetar på IKEA i Malmö, fixat ett besök på IKEA i New Delhi eller rättare sagt deras inköpskontor. Där ska vi se hur detta företag bedriver sin inköpspolicy  i Indien med tanke på bl.a. arbetsmiljö och fackliga rättigheter.

Medan vi väntar på detta går vi på upptäcktsfärd i Delhi. Nu närmast gäller shopping på Connaught Place som är stadens absoluta centrum.

29 mars lämnar vi Delhi.

Med hälsningar från Globallinjen på Albins folkhögskola i Landskrona.

Kommentera

INDIA HERE WE ARE!

Vi sitter nu på ett internetcafé  i Chennai som passerat bäst-före datum för länge sedan men det finns i alla fall och gör att vi kan kommunicera med Sverige i ett nafs.

Den 27 februari åkte Globallinjen på Albins folkhögskola i Landskrona iväg på sin 8-veckors fältstudieresa till Indien och Bangladesh.  Vi är åtta kursdeltagare och en lärare som länge (sen kursstart i augusti ungefär) sett fram mot denna resa.

Efter en lång flygresa med byte i Frankfurt var vi framme i Chennai (som tidigare hette Madras) på Indiens östkust. Här är ett myller av människor och inte en tyst sekund! Chennai är en storstad och vi känner att det inte går att få något grepp om den. Vi kastade oss dock ut från vårt sovläger på YMCA och köpte vackra indiska kläder som vi tror ska få oss att smälta in bättre i den indiska miljön. Nog för att det skriker västerlänningar om oss ändå men...

Dagen därpå gick tåget till Tichy och Kudumbam i södra Indien.  Därifrån gick färden vidare med skumpig minibuss till den ekologiska farm, Kolunji ecological farm, där vi ska bo och arbeta ide närmaste två veckorna.  Vi (Emma och Margareta) har ett rum tillsammans med ingång från balkongen  och med takterrass. Det är ljuvligt att sitta på balkongen, läsa och titta på den vackra utsikten. Nu står det helt klart var vi ska tillbringa vår pensionärstillvaro . H är i Indien! Wooh! Wooh!

På farmen har vi träffat kämpande människor som visar lokalbefolkningen hur de ska öka sina skördar med upp till 50% genom att odla ekologiskt - med mindre arbetsinsats och mer pengar i slutänden. Vi fick själva pröva på att sätta risplantor och nu undrar vi förstås hur "vårt" ris kommer att ta sig. Ris ja. Det känns lite jobbigt att erkänna det men vi (i alla fall jag, Margareta) är redan trött på att ständigt äta ris. Ris är väl ok, men morgon, middag och kväll... Vi blir bjudna på cocosnötter,

papaya, mango och bananer direkt från träden.

Det känns som om vi upplevs som väldigt exotiska (trots vårt försök med att smälta in via indiska kläder) och lokalbefolkningen tittar mycket och stort på oss. Speciellt på piercingar och dreads. Smågrabbarna i byn är klart impade över Hannes dreadlocks och kanske också för att han är så lång. Barnen klappar med beundran på Elsies blonda lockar.

Inget går fort i detta land förutom trafiken som känns som ett aggressivt kaos. Vi har redan vant oss vid att vänta. "Det är bara att gilla läget" säger Anders (vår medföljande lärare) och det är sant. Dagarna flyter på i sin långsamma indiska takt. Ibland far vi runt i bygden häromkring i vår coola förhyrda safaribuss där även en förnämlig chaufför ingår. Vill vi kolla våra mail (ack, så viktigt för alla i gruppen!!) och vad som skrivits på vår blogg får vi ta oss till närmaste "stad" som är Trichy. Internetuppkopplingen funkar inte på farmen. Men "det är bara att gilla läget", som sagt.

Vi återkommer om några veckor med del två av denna reseberättelse. Då är vi förmodligen i Dehli.

Heta hälsningar från nio indienentusiaster från Albins folkhögskola

genom Margareta och Emma

Kommentarer: 2009-03-12 17:45:20 Oj, vilken bra reseskildring! Jag har själv varit i Indien och känner igen mig! Vad är det för utbildning egnetlinge? Låter intressant! 2009-03-12 14:27:25 jag vill se bilder! 2009-03-12 10:59:09 Å va spännande! Längtar redan efter nästa inlägg. Vad är målet med resan? Ha det fint därborta o rapportera snart igen :)

Kommentera