» Piratbrevet

En aktivitet jag höll i samband med kursen LKF 210 - Barns kommunikation och skriftspråkande

”Vet ni vad jag hittade utanför dörren när jag kom i morse?” inleder jag. Jag visar upp ett ihoprullat brev. ”Det stod, till barnen på avdelningen Blåbäret.”.  Barnen blir exalterade och nyfikna. ”Får vi öppna det?” frågar Viktoria. Jag räcker över brevet till Viktoria som knyter upp snöret och rullar ut brevet, hon kollar på mig samtidigt och ger tillbaka brevet till mig. ”Är det någon som vill läsa det för oss?” frågar jag. Daniel: ”Jag vill! Jag kan!” Daniel börjar läsa inledningen, stannar upp lite och säger sedan: ”Nej, jag kan inte.” Jag: ”Jodå, försök”. Han börjar läsa inledningsvis: ’Ohooj, arrgg’. Barnen kommenterar att det måste vara från en pirat. Daniel läser vidare en stund, ”den som läser detta brev, får lova och svära att inte ge ut denna information till någon” men ger sedan brevet till mig. Vi sätter oss så alla kan se och jag läser brevet för dem.

– Från början var jag bara en vanlig sjöman, men en dag blev mitt fartyg attackerat av pirater! Dem tog allt dem kom åt… Dem gav mig sedan två val: att antingen döda mig eller att jag själv skulle bli pirat. Viktoria reagerar starkt och blir rädd, jag försäkrar mig för henne att detta är en snäll pirat. – Så idag lever jag som pirat. Harr harr harr!” ”Jag tror inte på pirater” säger Elvir. ”Men kanske om jag ser skeppet så kanske jag gör.” ”Ja, vem vet, vi kanske ser skeppet åka förbi här utanför” svarar jag. – Många blev frivilligt pirater förr, men inte jag. Som pirat hade man möjligheten att bli rik, kanske därför piratlivet lockade många. Det fanns även dem som slutade sina dagar med galgen! Både Daniel och Elvir uppmärksammar texten: ”Och på plankan” säger Daniel. Elvir talar om att man förr hängde snören runt folks huvuden som har varit dumma eller elaka, så fick dem hänga där och tänka igenom vad de nu hade gjort.

. – Min hemlighet till er är att det finns en skattkista gömd! Min familj ägde marken för jättelänge sedan där ni har er förskola idag. Det jag vill ha i utbyte är att ni skriver ett brev tillbaka och skickar till mig och berättar vad ni tycker om att göra på förskolan, detta kommer jag att låsa in och spara i mitt hemliga piratarkiv. När ni har gjort detta kommer ni att få en skattkarta av mig!

Barnen börjar genast tala med varandra med entusiasm. Barnen börjar klippa, måla och skriva. Vi diskuterar samtidigt som barnen skapar, även jag tar del i det hela. ”Men Sandra, hur ska vi skicka det här brevet till piraten då, så att han får den?” frågar Elvir nästan plågad. Jag: ”Ja, hur ska vi gå tillväga?” ”Med flaskpost!” Elvir springer och hämtar en plastflaska som han hittar i köket. ”Men vi kan inte slänga den ute nu, då blir papprena blöta och fryser fast” säger Daniel. Hur ska piraten få brevet då? frågar jag barnen. ”Om vi slänger ut den genom fönstret, så kanske han hämtar den på kvällen när han åker förbi med sitt skepp.” säger Elvir. Vi diskuterar alla tillsammans och trixar lite med flaskposten. ”Men hallå, alla breven får ju inte plats i flaskan” utbrister Amanda. Vi får dra ut det igen och Elvirs brev går sönder lite på kanterna, han blir besviken, river sönder det och påbörjar ett nytt med exakt samma motiv han gjort innan. Resterande barnen blir irriterade över detta att de måste vänta på att han ska göra om hela processen, jag försöker då under tiden lägga fokus på flaskan. Barnen hjälps sedan åt med att klippa av toppen och Viktoria knyter breven med snöret som de fått av piraten. Till slut kommer vi överens om att jag ska posta den i brevlådan på vägen hem.

Nu börjar det som barnen väntat ivrigt på, skattkartan! Barnen springer genast och letar, två flickor bestämmer sig för att inte delta vidare i aktiviteten, utan vill göra något annat. Jag och de tre resterande barnen går och söker efter ledtråden som ska finnas gömd i ett rum. De finner en lapp med hjälp av en ledtråd, på lappen finns en fisk och en fågel målad, med en kryss i mitten. Barnen listar genast ut att detta innebär, fågel, fisk eller mitt emellan. ”Vart är krysset markerat” påminner jag dem, då de svävar ut. De finner ett brev gömd i en bok, i brevet finner de ytterligare en ledtråd. – Skepp å hoj! Skattkistan finns gömd på ett ställe där vattnet rinner… Barnen letar, springer till tvättstället, kollar under kranarna, till slut finner dem det de har letat efter! ”Får man behålla detta?” frågar Daniel. Jag: ”Ja, det är ju vår skatt, det är vi som har hittat den.” Barnen viskar och kommer överens om vem som ska få vad och att ingen ska få veta detta, inte ens mamma och pappa, detta skulle förbli vår lilla hemlighet.

Barnens teckningar och brev =)

Anledningen till att jag benämnt detta olika är utifrån vad barnen själva talat om, t.ex. Viktoria påstod att hennes var både ett brev och en teckning, medan Elvir mycket rakt sa att hans var ett brev.

Håller den här situationen öppen för tolkning och diskussion och skriver därför ingen analys :)