INDIA - HERE WE ARE!

INDIA HERE WE ARE!

Vi sitter nu på ett internetcafé  i Chennai som passerat bäst-före datum för länge sedan men det finns i alla fall och gör att vi kan kommunicera med Sverige i ett nafs.

Den 27 februari åkte Globallinjen på Albins folkhögskola i Landskrona iväg på sin 8-veckors fältstudieresa till Indien och Bangladesh.  Vi är åtta kursdeltagare och en lärare som länge (sen kursstart i augusti ungefär) sett fram mot denna resa.

Efter en lång flygresa med byte i Frankfurt var vi framme i Chennai (som tidigare hette Madras) på Indiens östkust. Här är ett myller av människor och inte en tyst sekund! Chennai är en storstad och vi känner att det inte går att få något grepp om den. Vi kastade oss dock ut från vårt sovläger på YMCA och köpte vackra indiska kläder som vi tror ska få oss att smälta in bättre i den indiska miljön. Nog för att det skriker västerlänningar om oss ändå men...

Dagen därpå gick tåget till Tichy och Kudumbam i södra Indien.  Därifrån gick färden vidare med skumpig minibuss till den ekologiska farm, Kolunji ecological farm, där vi ska bo och arbeta ide närmaste två veckorna.  Vi (Emma och Margareta) har ett rum tillsammans med ingång från balkongen  och med takterrass. Det är ljuvligt att sitta på balkongen, läsa och titta på den vackra utsikten. Nu står det helt klart var vi ska tillbringa vår pensionärstillvaro . H är i Indien! Wooh! Wooh!

På farmen har vi träffat kämpande människor som visar lokalbefolkningen hur de ska öka sina skördar med upp till 50% genom att odla ekologiskt - med mindre arbetsinsats och mer pengar i slutänden. Vi fick själva pröva på att sätta risplantor och nu undrar vi förstås hur "vårt" ris kommer att ta sig. Ris ja. Det känns lite jobbigt att erkänna det men vi (i alla fall jag, Margareta) är redan trött på att ständigt äta ris. Ris är väl ok, men morgon, middag och kväll... Vi blir bjudna på cocosnötter,

papaya, mango och bananer direkt från träden.

Det känns som om vi upplevs som väldigt exotiska (trots vårt försök med att smälta in via indiska kläder) och lokalbefolkningen tittar mycket och stort på oss. Speciellt på piercingar och dreads. Smågrabbarna i byn är klart impade över Hannes dreadlocks och kanske också för att han är så lång. Barnen klappar med beundran på Elsies blonda lockar.

Inget går fort i detta land förutom trafiken som känns som ett aggressivt kaos. Vi har redan vant oss vid att vänta. "Det är bara att gilla läget" säger Anders (vår medföljande lärare) och det är sant. Dagarna flyter på i sin långsamma indiska takt. Ibland far vi runt i bygden häromkring i vår coola förhyrda safaribuss där även en förnämlig chaufför ingår. Vill vi kolla våra mail (ack, så viktigt för alla i gruppen!!) och vad som skrivits på vår blogg får vi ta oss till närmaste "stad" som är Trichy. Internetuppkopplingen funkar inte på farmen. Men "det är bara att gilla läget", som sagt.

Vi återkommer om några veckor med del två av denna reseberättelse. Då är vi förmodligen i Dehli.

Heta hälsningar från nio indienentusiaster från Albins folkhögskola

genom Margareta och Emma