Främlingsfientlighet: I Am Swedish, Hear Me Roar

Hej hej,

Förut så berättade jag att en del grabbar här kör mer macho-kultur än vad man stöter på i Sverige. Ibland tycker jag att jämställdheten i Sverige går så långt att det knappt finns några skillnader alls mellan kvinnor och män och jag början nänstan tro att till det hör att väldigt få infödda svenskar kör macho-stilen fullt ut, och väldigt få tjejer kör bitchig-skvaller-och-snacka-skit stilen.

Det är ett gäng tjejer som går samma kurs som min granne som verkligen har kört den stilen på sistone. Min granne Sophie känner alltså de här tjejerna genom sina föreläsninar och seminarier, jag har bara träffat dem i förbigående ett par gånger. De har varit här i korridoren två gånger. Första gången stökade de ner och spillde coca-cola över en hel luftmadrass och gick utan att städa upp eller be om ursäkt, så Sophie fick skrubba madrassen i en timme efter de gått. Andra gången var det meningen att de skulle gå ut och svänga sina lurviga. Till att börja med hade Sophie sagt att hon inte kunde eftersom hennes pojkvän fyllde år. Men tjejerna lyckas övertala henne att nämen, inte ska hon överge sina vänner för en killes skull?! Så efter de lyckats övertala henne att komma med dem istället så bjuder de in sig själva på förfest och övernattning i vår korridor. När de väl är här har Sophie ingen lust att dricka alkohol så hon dricker läsk istället. Alla andra försöker hälla sprit i glaset när hon tittar bort. En tjej dricker för mycket och spyr utanför vår ytterdörr. Så alla bestämmer sig för att gå och lägga sig - i Sophies rum - istället för att gå ut. Motiveringen löd "Rachel har druckit för mycket och Sophie har ju förstört hela kvällen i alla fall." Sophie kommer in i mitt rum och försöker lugna ner sig för hon vill inte att de ska se henne grina. Kan man ju förstå! Jag försöker övertala henne att kasta ut dem, men hon vill inte. Hon är alldeles för snäll den tjejen.

Igår bjuder de in sig själva på förfest och sova över igen. Som Sophie beskrev det hade de pratat med några vänner som frågat om de behövde någonstans att sova över eftersom de bor så långt bort och taxi hem blir dyrt på natten. "Nejdå," hade de svarat "Vi sover över hos Sophie istället." Detta alltså utan att prata med Sophie om det först. "Ursäkta?" Hade Sophie undrat förnärmat och påpekat att de inte ens bett om ursäkt för sist de var här. Då hade tjejerna bivit sura och sagt att hon var sååå barnslig. Men vem är det som är barnslig i den här situationen?! Luktar lite hyckleri...

I alla fall så senare på eftermiddagen så kom de hit till korridoren igen. Jag var inte här, men Gemma och Tika som bor här var det, tack och lov. Tjejerna började skälla ut Sophie och allt. Vem fasen vågar komma hem till någon för att skrika på dem i deras eget hem? Hur lite respekt har man då? I alla fall så körde Gemma och Tika ut dem. Senare så började en av tjerna (som jag måste påpeka är 25 år gammal) att smsa flera av hennes och Sophies gemensamma vänner och skriva på Facebook så halva skolan såg, att Sophie hade örfilat henne. Vem som helst med en hjärna i ärtstorlek fattar att Sophe aldrig skulle göra något sånt, men jag tror att de flesta som går hennes progam inte känner henne lika väl som vi som bor med henne gör. Sophie stod på sig (wohoo äntligen! YOU GO GIRL!) och ringde sin mentor här på skolan och det slutade med att tjejen fick skriva på Facebook och personligen smsa alla hon skrivit till att hon hade ljugit. Snacka om att planen att vända alla kursare mot Sophie fick motsatt verkan...

Slutet gott allting gott. Jag kom hem på kvällen efter en lång dag och fick höra allt jag missat.

Klockan tre i morse kommer det fram att de här tjejerna förutom att komma hem till oss och skrika på Sophie också bitchade (ursäkta svengelskan, men det finns inget så perfekt ord för situationen på svenska) om mig. Varför i hela fridens namn gjorde de det, undrar jag. Ingen vill säga något, alla har varit väldigt svävande när jag frågat. Jag har alltså sagt "hi" "bye" "how are you" och tagit en bild med deras kamera av dem när de bad om det. Så mycket har vi umgåtts. Det de sa om mig var i princip att alla immigranter är värdelösa och att jag borde åka hem till Sverige eftersom jag är svensk. Va? Jag är väldigt nyfiken på hur det kom upp i konversationen när de kom över hit till mitt hem för att skrika på Sophie. Men som sagt, jag får bara undvikande svar om jag frågar dom som var inblandade. Kan tänka mig att det är på grund av att främlingsfientlighet, rasism och sånt brukar vara ett ganska känsligt ämne i allmänhet. Nåja, det är inget jag tänker gräma mig över direkt (alltså, varför skulle jag bry mig om vad de där puckona tycker om mig?! Och dessutom, Worcester är inte direkt mitt personliga Little Rock, Arkansas 1957), men som alla som känner mig väl vet är att främlingsfientlighet och rasism är något jag avskyr, och som jag effektivt har arbetat emot i och med mina två år som volontär i AFS. AFS beskriver sig själv som en "ideell utbytesorganisation som arbetar för interkulturell förståelse" alltså precis motsatsen till främlingsfientlighet. Så det är klart att vad de där puckona sa gör mig otroligt arg, även om jag inte tar det så personligt.

Sophie är alldeles för snäll, så vi andra i korridoren har gjort en pakt om att om de dyker upp här finns det ingen chans att vi släpper in dem. Personligen har jag fantiserat om att säga åt dem att om de inte försvinner på en gång tänker jag först skrika på dem på svenska, eftersom det tydligen är så obehagligt att jag inte är britt, sedan slå dem i ansiktet, för att vem kommer att tro dem liksom efter alla falska rykten de spred? Och till sist ringa på capmus vakterna och berätta att det är några tjejer som vägrar lämna vår korridor som försökt vända alla Childhood studies kursarna mot en av oss genom falska rykten och sagt rasistiska grejer om mig. Och sedan påpeka att en av campus vakterna är ungefär 2 meter lång, lika bred och indier, och att han nog skulle vara mycket hjälpsam om jag betonade ordet rasist.

Om jag ska vara ärlig skulle jag nog bara hota med campusvakterna om de där tjejerna någonsin dyker upp och vägrar gå, men man kan ju alltid drömma.

Jag är arg idag. Vilka idioter det finns va?