Ja en dag bestämde jag och fyra anhängare att vi skulle ut på havet. Nu låter det säkerligen mycket tuffare än det är men vi skulle ut på "endags" kryssning. Vi steg på vår båt i "Värtan" och det bådade mycket gott då vi såg den fina båtens motiv: En liten pingvin och två stora giraffer, dem visste hur dem skulle ge oss ett gott intryck.
Jag kan ju inte tala för alla, men jag gör det ändå.
Vi insåg omedelbart att vi bodde väldigt högt samtidigt som vi bodde långt bak på båten, men det gav en liten känsla av inträngdhet, vilket kändes bra för en stund. Jag vill tillägga att denna aktivitet satt på en poster i skolan!
Vi fick knappt plats. Men vi lyckades ändå göra oss i ordning, ta en sväng därinnan och pallra oss hem i rätt sängar (även utan att ramla ned) så i guess that hytten ändå var i "god klass".
Ja man kan ju börja med att det såg ut som Gotlandsbåten fast större och mer finsk. Dessa båtar går ju till ochmed på Östersjön! Hm..ja nästan som att åka hem, fast helt fel håll. Jag kände aldrig att havet oroade mig eller att jag kände av några större gungningar om man säger så. Men jag kan inflika att "vissa andra" kände destomer.
Folket var av olikartad karaktär och dem var heller inte i stor skara, vilket underlättade när man gick. Ja man fick gott om svängrum, allra helst när man intog "liiite" alkohol. Ja det förekom liite av den karaktären. (hos vissa)
Det fanns dock en hytt vi skulle besöka för att en annan vän bodde där, dock var vägen dit svårare än vi tjejer kunde ana. När vi vandrat förbi en hytt (som liknade alla dem andra hytterna) kom en finsk äldre man ut o sa: "tjeeejer" jag kan lova att det inte var varken svärmors drömmen eller den snälla farbrorn. Vi skyndade in i hytten som vårt försvar! Och på håret lyckades vi"
Vi diskuterade senare detta underliga "fenomen" och vi beslöt oss vad denna man var. Han var skeppets ******
Nog talat om detta, vi dansade "disco dansen" hela natten med några tequila och jag tror bestämt att "några fann varanadra". Alla fyra vandrade hemmåt för att slockna hejdlöst i våra sängar.
Morgonen därpå var någon ett väldigt energi knippe, vilket gjorde att vi inte missade frukosten runt elva tiden. Senare blev det dock lite sömn igen, tills en man på finska berättade att det minsann skulle komma någon o bädda hytterna. Inte för att ja kan finska, men han nämnde väl de på svenska oxå.
Han i högtalarna gjorde att vi INTE missade James band, Drifters o en enormt (annorlunda) dansuppvisning. TÄnka sig...
Kalaset var slut o vi vandrade av för denna gång.
Skolan idag har varit "layout" inspirerad och väldigt lärorik i detta ämne. Vår föreläsare kan minsann sin sak, och är duktig på att lära ut. Jag fick dock inte så heta recensioner på min "påskinbjudan" vi skulle göra, men jag finner att tio minuter (kan varit mer) inte var det jag sökte, och "katastrofal" det kan ibland infinna sig väldigt roligt. Varför inte? jag kommer igen...de lovar ja!
take care!
Namn: Kristian Sörensson, 31
Yrke: Miljökonsult
Har studerat:
Markekologisk Design (YH) vid
VBU Västerberg-
slagens Utbildnings-
centrum i Ludvika
– Det bästa med utbildningen är att den spänner över ett så stort område! Man får en förståelse för hela kedjan och kan kan ta vilken roll som helst efteråt. Frågor man jobbar med är ”kan vi bygga bostäder på den här jorden?”, ”hur farligt är det här för människor?” eller ”hur rör sig den här föroreningen i vattnet?”.