Designteknik - En tuff utmaning

Det var inte något lätt beslut, att som 43-åring lämna arbetslivet för studier. När jag nu tillhör en liten skara Designteknikstuderande , ångrar jag ingenting. Det är dock ingen utbildning man sover sig igenom, inte ens med ena ögat öppet. Här gäller det att ha full kontroll över de grå. I annat fall går det över styr.

Ämnena är till största delen praktiska där vi jobbar med olika ritprogram. Vi får lära oss hantera digitala bilder, disponera arbetsytor med text till och skapa loggor utifrån geometriska figurer. Under ett antal veckor jobbade vi parallellt med tre olika program, varav jag personligen tyckte bäst om Photoshop. Det var mycket att hålla reda på, ibland kändes det som om man skulle drunkna i allt informationsflöde. Tvärtom gick man hem efter skolans slut och "photoshoppade":)

Takten på utbildningen är rätt hög anser jag. Även när jag jämför med Universitet. De olika momenten är rejält ihoptryckta och kräver att man är närvarande till 100 procent för att inte komma efter i undervisningen. Personligen blev jag tvungen att operera mig för drygt två veckor sedan. I samma veva startade en ny kurs. Tillika svår sådan. Autocad. Ett ritprogram som utgår från koordinater och används bland annat till planritningar och visualisering av allifrån legobitar  till bilar. Tack vare en mycket lyhörd lärare, Paul, har jag fått tillbaka krafterna lagom till tentadags! Nu ska det nog gå trots att jag halkat efter en del.

Något som är extremt viktigt är att man är envis och har motivation. Engagemang är även det ett grundelement på vägen mot lärdom.