Den långa resan till Ljungby

Från Stockholm till Ljungby, 450 km eller 5 och en halv timme. Jag sitter på ett sj tåg en måndagseftermiddag. Det är inte många som ska till Ljungby, det vet jag eftersom det inte brukar vara det. Tågresan från Stockholm till Alvesta tar ca 4 timmar och efter det väntar bussen till Ljungby, som tar ungefär 1 timme.

Jag läser, skriver, äter och tänker. Innan resan hade jag bestämt mig för att läsa färdigt en studiebok men det klarar jag inte, vid en viss punkt orkar man inte riktigt ta in mer. Jag fortsätter då att skriva på en berättelse jag påbörjat. Efter ett tag beslutar jag att det är dags för mellanmål och plockar fram mackorna. Sedan vet jag att jag inte kan koncentrera mig på att göra en sak under hela resan, jag måste hela tiden ändra på sysslor som jag utför. Men jag sitter i tysta avdelningen och kan därför inte dra till mig någon större uppmärksamhet om jag vill plocka fram en bok eller något liknande. Jag måste sitta tyst och ibland avgränsa mig själv till att sitta och titta ut på landskapet som vi åker genom. De flesta andra i avdelningen läser tidningen eller en bok, några sitter och visskar till varandra. 

Jag vill komma fram men samtidigt så tycker jag om den speciella stämningen på tåget. Det är en resa genom Sverige som de flesta antagligen avnjuter. Tåget som far snabbt mellan de olika stationerna, träden, bilarna och vädret. Allt detta bidrar till en härlig känsla som endast kan framkallas när man sitter på tåget. Att resa är en stil, det är en del av livet som är intressant och spännande. Att möta nytt folk och att se nya saker, det är väl vad alla vill?

Resan fortsätter efter att jag stigit av tåget tillsammans med allt mitt bagage. Jag väntar en stund på bussen som ska ta mig till Ljungby från Alvesta, som är om jag ska vara ärlig en verkligt tråkig stad som jag är glad att komma ifrån. Då finner jag mig hellre att bo i Ljungby, i min lägenhet på 26 kvadratmeter. Jag längtar nästan dit nu, även om jag ibland är uttråkad när jag befinner mig inne i den. Jag sätter mig på bussen, den är dammig både utanpå och inuti. Men det är det färdmedel som erbjuds och det som snabbast ska ta mig till Ljungby. Jag färdas genom Smålands skogar och till olika byar. Äntligen når jag till slutmålet, Ljungby. Jag tar mitt bagage och vandrar till min lägenhet i långsam takt. För i denna del av Sverige tar de det lugnt, jag gillar dock en viss överhängande stress. Jag vill komma fram nu, ett eftersträvande mål nu för mig. Att låsa upp lägenheten. Att se dammet i den, att därefter dricka en kopp te vid bordet och sedan att packa upp mitt bagage. Jag kan se mig själv göra det men jag är ännu inte där. 

Jag går lite snabbare och kommer till slut fram. Jag sätter in nyckeln i låset och är snart inne. Jag ser det som jag under hela resan längtat efter och drar en lättnadens suck, allt är kvar där jag lämnade det. Jag har tur som kan resa och som har ett eget hem, jag är tacksam för det. Nu väntar att packa upp och sedan återgå till den bok jag skulle läst färdigt under resan. Men studieresan är ännu inte klar, det finns tid för förbättring och utveckling.

/Ronja