Blogg, Min vardag som student

Tänka sig att sitta lite egotrippat och skriva om sig sj o sin lilla enkla tillvaro! De e ju så man får sej ett gott litet finurligt skratt.

Att männiksor skriver om sin tillvaro på ett annorlunda sätt hänger jag med på men på detta vis? nää jag tror jag avstår iaf för en stund tills jag hittar mitt ego igen då. Tydligen.

Ja det är faktiskt så att man inser saker, och att vara student är visst annolunda ändå. Ja kärleken till nudlarna växer, man funderar då och då på att hålla i pengarna mer än annars. Annorlunda.

Det har varit projekt i form av en tidning med vår enormt grymma grupp med sju medlemar. Jag tror bestämt att vi är klara nu och det känns faktiskt bra med saker som till slut blir klara, allra helst när de desutom blir bra. Återstår.

Jag tror o hoppas att jag kan besöka min ö inom väldigt snar framtid, efetersom den skola man går i inte riktigt ligger där jag en gång växte opp. Detta kan även ses som utvecklande mina vänner.

Igår åkte jag x 2000, vilket innebar att jag var hemma VÄLDIGT sent eftersom det skett en olycka i Stockholm. En männsika hade gått över spåret läste jag i metro.

Nej nu skall ja ta itu med att leta vettiga företag att kanske ha praktik på!

so long!

Det finns en "bark bit som klassas som drog i Sverige" som jag inte visste fanns, en intressant berättelse om en man som genom sitt beroende begav sej till ett annat land. Detta berättade någon för mej så jag berättar för er...

http://forum.ibogain.se/viewtopic.php?=prag+apotek#312 

Take care!

Ja en dag bestämde jag och fyra anhängare att vi skulle ut på havet. Nu låter det säkerligen mycket tuffare än det är men vi skulle ut på "endags" kryssning. Vi steg på vår båt i "Värtan" och det bådade mycket gott då vi såg den fina båtens motiv: En liten pingvin och två stora giraffer, dem visste hur dem skulle ge oss ett gott intryck.

Jag kan ju inte tala för alla, men jag gör det ändå.

Vi insåg omedelbart att vi bodde väldigt högt samtidigt som vi bodde långt bak på båten, men det gav en liten känsla av inträngdhet, vilket kändes bra för en stund. Jag vill tillägga att denna aktivitet satt på en poster i skolan!

Vi fick knappt plats. Men vi lyckades ändå göra oss i ordning, ta en sväng därinnan och pallra oss hem i rätt sängar (även utan att ramla ned) så i guess that hytten ändå var i "god klass".

Ja man kan ju börja med att det såg ut som Gotlandsbåten fast större och mer finsk. Dessa båtar går ju till ochmed på Östersjön! Hm..ja nästan som att åka hem, fast helt fel håll. Jag kände aldrig att havet oroade mig eller att jag kände av några större gungningar om man säger så. Men jag kan inflika att "vissa andra" kände destomer.

Folket var av olikartad karaktär och dem var heller inte i stor skara, vilket underlättade när man gick. Ja man fick gott om svängrum, allra helst när man intog "liiite" alkohol. Ja det förekom liite av den karaktären. (hos vissa)

Det fanns dock en hytt vi skulle besöka för att en annan vän bodde där, dock var vägen dit svårare än vi tjejer kunde ana. När vi vandrat förbi en hytt (som liknade alla dem andra hytterna) kom en finsk äldre man ut o sa: "tjeeejer" jag kan lova att det inte var varken svärmors drömmen eller den snälla farbrorn. Vi skyndade in i hytten som vårt försvar! Och på håret lyckades vi"

Vi diskuterade senare detta underliga "fenomen" och vi beslöt oss vad denna man var. Han var skeppets ******

Nog talat om detta, vi dansade "disco dansen" hela natten med några tequila och jag tror bestämt att "några fann varanadra". Alla fyra vandrade hemmåt för att slockna hejdlöst i våra sängar.

Morgonen därpå var någon ett väldigt energi knippe, vilket gjorde att vi inte missade frukosten runt elva tiden. Senare blev det dock lite sömn igen, tills en man på finska berättade att det minsann skulle komma någon o bädda hytterna. Inte för att ja kan finska, men han nämnde väl de på svenska oxå.

Han i högtalarna gjorde att vi INTE missade James band, Drifters o en enormt (annorlunda) dansuppvisning. TÄnka sig...

Kalaset var slut o vi vandrade av för denna gång.

Skolan idag har varit "layout" inspirerad och väldigt lärorik i detta ämne. Vår föreläsare kan minsann sin sak, och är duktig på att lära ut. Jag fick dock inte så heta recensioner på min "påskinbjudan" vi skulle göra, men jag finner att tio minuter (kan varit mer) inte var det jag sökte, och "katastrofal" det kan ibland infinna sig väldigt roligt. Varför inte? jag kommer igen...de lovar ja!

take care!

När man lyssnar på musik får man ideèr om hur man vill göra och många ggr på vilket sätt, det ger en kraft som en >

I går såg jag filmen "igen", filmen om Lars Winnerbäck. Jag älskar honom mer efer denna underbara film, och för dessa som inte sett den, SE DEN!

Han är en ödmjuk man som älskar musik och gör sin grej. Han heter Lars och är nog en av den ödmjukaste jag sett. Under lång tid har han vägrat ge intevjuer, varit med i media eller marknadsföra sig på sådant vis. Jag värderar någon högt som går efter sin syn och vad man anser.

Lyssna på denna underbara musiker och ge honom en chans han är bättre än somliga tror. Man ser hans bekymmer rynkor och som en god vän till honom sa: "han har något över sina ögon som säger att ahn inte är värd allt detta, men det är han". (man ser verkligen dessa "rynkor")

För mig betyder musiken mycket allra helst Lars musik, eftersom jag lyssnat på honom sedan jag gick i sjuan (tack vare mina underbara vänner A-K o Jonas) så har han varit mig kär länge. Att ha följt honom denna långa väg känns därför extra speciellt och hedersvärt. Han är värd sin vikt i dyrbarhet för denna man är bara "han".

Glad är bara ett litet ord som beskriver delar av något jag är, för att Lars gick med på att göra en film. För jag VET att han inte gillar den possition han sätts i när han är i det "blickfånget", jag tror mig veta det eftersom han sagt det. Och av hans sätt att agera inför kameran kan jag tro detta. Har jag fel så döm mig.

Han fick mig att inse att tala med "psykolog" är något man bara gör för att det känns bra, ja att man kan vara frisk och tala med någon likväl som när man är sjuk och talar med någon. Vi bör iallafall inte dömma något som vi inte vet något om, sluta vara trångsynta och idiotiska för att vi tror.

Jag är inte, men jag vill vara lika ödmjuk som han. Den där Lars. Det räknas om hur god eller ödmjuk jag vill vara, att jag inte ännu är finner jag lika viktigt. För jag vill bli ödmjuk.

Jag vet att Lars Winnerbäck kommer gå långt på sin väg och kanske med hjälp av dig, tack vare att du uppskattar honom, då uppskattar han nog dig med för han är den ömjukaste jag mött! (har faktiskt mött honom) så de e ingen lögn. Ge honom en chans du som inte hört honom, sluta vara trångsynt vetja!

So long!

Jag har funderat, men inte funderat ut var jag skall var vilket kan knyta an i att jag inte vet vilket land. Ja efetrsom foretaget eller stallet dar jag skall koka kaffe (hehhe) ar ovisst sa blir platsen det i sin tur oxa. Det vore minsann trevligt att vara i USA, eftersom jag gillar detta land, men man vet aldrig om Sverige lockar extra under varen da vitsippor och allt star i blom.

Jag har blivit sjuk sa skolan far vanta ett tag till pa mig, vilket jag finner mycket irriterande kanner mig redy to go!

maste viila nu men vi syns snart igen!

Ja i afton ar det sista kvallen har i New Jersey. Jag sitter osocialt vid datorn och andra ser tv, medan Mason sover. Tanka sig vad alla har de bra.

Jag har funderat innerligt pa var jag vill ha min praktik i var, men jag kan utan att tveka saga att jag inte blivit nagot klokare. Det finns ting som intreserar mig, men det masta vara brett och nagot som man kan tillfora. Ja att jag kan ge goda ideer med god intsallning till foretaget jag befinner mig pa, vilket kan ses som sjalvklart.

Om man har tur kan man ju alltid koka kaffe.

Ibland tror jag tiden javlas med mig, den springer ivag som om den hade brottom som bara den ,och den jaklas med mig nar jag behover den som mest. Jag gillar egentligen inte alls nar tiden gar, jag finner ingen ro i det.

Tiden gor att saker andras, manniskor flyttar eller vissa bara forsvinner. Jag forstar att man maste se till sig sjalv och uppmuntra det som kommer nya in till ens liv, men jag blir anda lite arg over att jag genom tiden har tappat kontakt med vissa manniskor. Kanske har jag mej sjalv att skylla eller sa har jag tiden att beskylla. Vet inte vilket som ar vettigast faktiskt,..

En gang hade jag en sadan dar bra person , (vilket jag sakert har nu med, men man marker saker tydligare nar man inte har dem) sadar sa man kunde skratta ihop nar bekymmren kom allt for nara inpa. En sadan dar person som man kunde sitta och prata i timmar utan att man ens markte att tiden gick. Om brasan var verklig eller ej visste man heller inte for man var uppslukad av studen da allt kandes bra utan att utmarka en valdans mycket entusiasm.

En gang skrev jag ett brev till denna nagon, det var nog mer som en dikt och jag blev faktiskt nojd over den, det ar sadanna manniskor som da gjorde mig oerhort glad. Vissa kommer nya in och dem blir jag oerhort glad over ocksa och andra i sin tur ar gamla och underbara. Men vissa bara forsvinner likt brasan ,som om det var en drom, man dromt for att man for en sekund var alldeles for ensam.

Jag ar nog allt en funderare, det behover man nog vara for att komma nagonstans med studier, liv, och kariar som senare kommer in i bilden. Jag vill na langt och jag vet att jag kommer komma dit, jag vet vilka jag vill tacka, och jag vet vilka som jag kanner stort missnoje over.

Alla kan vi gora fel och tro mig jag har gjort fel MER an en gang, jag kan inte ens rakna dem! Jag har varit ung och dum, jag har skrikit nar jag inte borde. Jag har sprungit ifran bekymmer och jag har slagits nar jag inte fatt. Om man nu kan saga att man aldrig far.

Konstigt men sant. Jag har varit mest elak, men jag borjar nog sakta bli snallare. Ur en annan synpunkt kan det beskrivas annorlunda.

Skall socialisera nu med dessa underbaringar!

So Long o snart skall jag upp i luften o sova!

Jag ar trott, och darfor finner jag vissa ting svara.

Ja en konstig mix, men det jag kan saga ar att jag frangar den riktiga medicineringen. Jag hade en orehord migran igar kvall och det paverkade verkligen mig till att vara lika langsam som en sengangare denna dag.

Det varsta ar nog att jag talar som en trearing, jag fumlar och sager ting som inte ens ar nara sammanhangande. Jag borde ga och kolla vad detta underliga ting kan bero pa men, som alltid med , maste, kan, skall, tycker, borde blir dessa sallan av. Konstig men valdigt sant.

Jag hade skrivit fint, langt och valdigt mycket, men tur for er sa forsvan allt detta nar internet blev ifran kopplat, Lyllo er...=)

Skall se "Golden Compass", kanske ar den bra men verkar valdig flummig.

Philadelphia och NY star pa "att gora" listan", men annars gillar jag att ta livet lungt. Lite som de kommer, ar nog inte som alla andra, andra inte som jag. Skolan har borjat och jag ar till och med i fel land, men jag lovar att serios ateruppta det och skanka min valvilja till skolan nar jag kommer hem.

Jag skall vara det basta av mig, for att komma langt.

Nej have to go!