Ja i afton ar det sista kvallen har i New Jersey. Jag sitter osocialt vid datorn och andra ser tv, medan Mason sover. Tanka sig vad alla har de bra.
Jag har funderat innerligt pa var jag vill ha min praktik i var, men jag kan utan att tveka saga att jag inte blivit nagot klokare. Det finns ting som intreserar mig, men det masta vara brett och nagot som man kan tillfora. Ja att jag kan ge goda ideer med god intsallning till foretaget jag befinner mig pa, vilket kan ses som sjalvklart.
Om man har tur kan man ju alltid koka kaffe.
Ibland tror jag tiden javlas med mig, den springer ivag som om den hade brottom som bara den ,och den jaklas med mig nar jag behover den som mest. Jag gillar egentligen inte alls nar tiden gar, jag finner ingen ro i det.
Tiden gor att saker andras, manniskor flyttar eller vissa bara forsvinner. Jag forstar att man maste se till sig sjalv och uppmuntra det som kommer nya in till ens liv, men jag blir anda lite arg over att jag genom tiden har tappat kontakt med vissa manniskor. Kanske har jag mej sjalv att skylla eller sa har jag tiden att beskylla. Vet inte vilket som ar vettigast faktiskt,..
En gang hade jag en sadan dar bra person , (vilket jag sakert har nu med, men man marker saker tydligare nar man inte har dem) sadar sa man kunde skratta ihop nar bekymmren kom allt for nara inpa. En sadan dar person som man kunde sitta och prata i timmar utan att man ens markte att tiden gick. Om brasan var verklig eller ej visste man heller inte for man var uppslukad av studen da allt kandes bra utan att utmarka en valdans mycket entusiasm.
En gang skrev jag ett brev till denna nagon, det var nog mer som en dikt och jag blev faktiskt nojd over den, det ar sadanna manniskor som da gjorde mig oerhort glad. Vissa kommer nya in och dem blir jag oerhort glad over ocksa och andra i sin tur ar gamla och underbara. Men vissa bara forsvinner likt brasan ,som om det var en drom, man dromt for att man for en sekund var alldeles for ensam.
Jag ar nog allt en funderare, det behover man nog vara for att komma nagonstans med studier, liv, och kariar som senare kommer in i bilden. Jag vill na langt och jag vet att jag kommer komma dit, jag vet vilka jag vill tacka, och jag vet vilka som jag kanner stort missnoje over.
Alla kan vi gora fel och tro mig jag har gjort fel MER an en gang, jag kan inte ens rakna dem! Jag har varit ung och dum, jag har skrikit nar jag inte borde. Jag har sprungit ifran bekymmer och jag har slagits nar jag inte fatt. Om man nu kan saga att man aldrig far.
Konstigt men sant. Jag har varit mest elak, men jag borjar nog sakta bli snallare. Ur en annan synpunkt kan det beskrivas annorlunda.
Skall socialisera nu med dessa underbaringar!
So Long o snart skall jag upp i luften o sova!
