- Medeltiden var inte alls någon mörk tid.
Det var det första vår
nye lektor i delkursen Medeltid och renässans sa den 19 januari när vi
hade vårt första seminarium. Klockan i salen visade tjugo i fyra. Men
jag visste bättre. Den där dumma klockan stannade på tjugo i fyra långt
innan jag gjorde entré på litteraturvetenskapliga institutionen.
-
"The Dark Ages", det var ju bara ett dumt namn som renässansförfattarna
hittade på för att påskina att de var så mycket bättre. Kalla sig
själva för "pånyttfödelsen"... Nej. The Dark Ages var inte alls mörka.
Det skrevs mycket fantastisk litteratur under den tiden!
Fantastisk
litteratur ja. Bernard de Ventadour, Dante, Villon. Tänk så många
slående män jag har fått lära känna de senaste veckorna. Slående
patetiska i vissa fall. Jag föll aldrig för Dante. Gudomliga komedien i
all ära, men seriöst. Vita Nuova, what's up with that? Nej, mannen som
självutnämnde sig som upphovsman till "den ljuva nya stilen" uppfattade
jag aldrig som särskilt ljuv.
Francois Villon, däremot. Igår
mellan 15 och 18, svensk tid, sträckläste jag hela urvalet av hans
dikter i vår antologi, Litteraturens klassiker. Dikter och sånger som
han skrev på 1400-talet. Mm, history - you never seize to amaze me.
Och klockan i salen visar tjugo i fyra.
