Blogg, Med blicken fäst mot en karriär som journalist

I dag skrivs ett nytt kapitel i min livssaga. Jag påbörjar mitt sista jullov. Vissa gör det till något stort, andra till något sorgligt, medan de flesta inte ägnar det en tanke alls.
Jag tillhör det förstnämnda alternativet. Det känns bra(!) att lämna skolans värld efter nästa termin. Jag hade inte klagat om det hade varit slut nu. Jag vill ut i verkligheten! 13 år i skolan är fem för mycket, enligt min mening. Den svenska skolan skulle gå att göra så otroligt mycket effektivare! Nu ska vi istället slöa och spilla tid mest hela tiden. Nej, inför hårdare skola och låt sedan de som vill studera vidare, göra så, och låt de andra jobba! En mycket enkel hypotes, men det känns som att det skulle passa mig, åtminstone.

Avslutningen i sig ska väl egentligen inte nämnas alls, eftersom du som läsare bara blir deprimerad om jag delar med mig av den. Jag kan utan att överdriva säga att det är den sämsta avslutning - alla kategorier - som jag varit på, och jag har varit med på samtliga avslutningar från "Lekis" (Nollan, Förskolan, Förberedelseklassen, you name it!), såväl jul- som sommaravslutningar, bortsett en gång i tredje klass då jag drabbades av magsjuka decembernatten innan fackeltåget mot kyrkan bar av.

Ett halvår kvar. Sedan börjar, som jag nämnde ovan, livet på riktigt. Det är så det känns. Då sitter man inte instängd i en skola där en lärare kommermed uppgifter som man följer och lever på studiebidraget hemma hos föräldrarna. Nej, nu ska äventyret till att börja!

I nuläget känner jag inte mig helt motiverad till att sätta mig och plugga vidare, men om jag ändå gör det det (jag kommer att söka åtminstone) så blir det på någon av följande utbildningar:
* Researcher - KY-utbildning - Stockholm. 1,5-årig.
* Journalistik - Folkhögskola - Ljungskile. 2-årig.
* Journalistik - Folkhögskola - Jönköping. 2-årig.
...med den sistnämnda som högst trolig. Hört väldigt mycket positivt om den utbildningen och folket omkring den samma.

Men det allra mest troliga i nuläget är att jag försöker mig på att frilansa i ett år. Jag har redan nu en liten inkomst i månaden tack vare journalistjobb och det känns inte omöjligt att kunna öka på den till en fullt duglig månadsinkomst. Jag har ganska många "halva" idéer och några av dem lär gå att utveckla till bra reportage. Våga och vinn, känns som ett bra motto i nuläget. Skulle det inte gå runt får man helt enkelt hoppa på något försäljar-jobb ett tag och trycka på nya mobilabonemang på lättlurade själar.

Tips på "bra att tänka på" när man frilansar tas emot med glädje.

God Jul, vänner!

/Oskarinho

Hemtenta i praktisk marknadsföring. Prov i företagsekonomi. Inlämning av arbete i Naturkunskap. Svenskaprov.

Dagarna inför ett lov är lika hektiska som de varit inför varje lov under mina snart tretton år i skolan. Okej, de första åren i grundskolan går väl inte till historien som de mest stressande sådana, men hur som helst: Lärare är dåliga på att planera. Jag säger det rakt ut, och jag säger det utan några som helst komplikationer. För det är sant, och jag står för det.

Alldeles för många lärare känner ett behov av att, som de så fint uttrycker det, "avsluta det här kapitlet" innan lov. Jag förstår det naturligtvis vid sommarlov, eftersom kurserna då är slut. Men att göra likadant inför Höstlov, Sportlov, Påsklov - det är på gränsen till idioti. Snabb huvudräkning ger att jag haft 17 utvecklingssamtal sedan jag gick började fjärde klass. Jag vill påstå att jag alla dessa gånger har påpekat att lärare borde samarbeta för att underlätta för eleverna, genom en så enkel sak som att sprida ut prov, inlämningsuppgifter och tentor av alla dess slag. Sätt upp ett traditionellt provschema (ja, ett sådant som fanns redan på stenåldern) och skriv in alla dessa sorters inlämningar. Hur enkelt som helst, men alldeles för jobbigt för de som har det krävande läraryrket.

Jag vågar påstå att resultatet skulle bli bättre för alla inblandade om mitt önskemål ovan uppfylldes. För det första skulle eleverna ha tid på sig att göra fullgoda arbeten - i fler ämnen. Det skulle i längden medföra ett bättre klassresultat rent genomsnittligt - och vem får beröm för det? Läraren naturligtvis. Ju bättre siffror i statistiken - ju bättre lärare. Så ser den högre makten på det. Rektorer, politiker, skolverk - alla vill de ha så bra statistik som möjligt. Bra klasstatistik smittar naturligtvis av sig på skolan också, så att den i längden får bättre rykte och möjligheter.

...fast det kanske är bättre att "avsluta kapitlet" före novemberlovet, trots att vi aldrig någonsin jobbat med "kapitel" tidigare i mediekommunikationen.

Julen närmar sig med stormsteg och det är självklart med glädje jag ser fram emot denna varma, röda, glöggdoftande högtid. Glädje och stress i en härligt julig blandning - det är mysigt.
   Personligen blir det ganska mycket jobb under detta mitt sista (?) jullov, åtminstone på gymnasienivå. Borås Tidning har, vänliga som de är, gett mig ganska många dagar att jobba, och lite extra pengar och erfarenhet har ingen dött av tidigare! Sportredaktionen, bygdredaktionerna, webbredaktionen och allmänna Boråsredaktionen står planenligt inskrivet i min lilla kalender, olika dagar på olika ställen. Det ska bli spännande att testa på lite annat än bara sport- och webbjobb - även om sport är det som jag personligen känner att jag behärskar bäst.

Nu har en kvart av min viktiga studietid gått till bloggtid, och känslan är att jag bör återgå till min gröna bok om Solenergi (Logiskt? inte det minsta).
Jag har börjat fundera ännu mer kring framtiden nu, men det får jag skriva om i nästa inlägg. Frilans är ett nyckelord som lockar. Mer om det snart - nu till min solgröna bok.

/Oskarinho

Då var man fast igen.

Oräkneliga är de gånger jag försökt tidigare.

Lika oräkneliga är de gånger jag misslyckats.

Jag talar naturligtvis om att blogga. Nämn en bloggdomän i Sverige, och jag har antagligen ett par användarnamn, tillika ett par blogginlägg, registrerade.

Varför försöker jag då igen? Varför inser jag inte bara att det där med att blogga, det är ingenting för Oskar Pålsson. Är det inte bättre att jag lägger tiden på någonting annat, som att skriva klart projektarbetet i skolan, så att jag slipper ha det hängande över mig till våren, när alla lärare kommer dragandes med sina powerpoints med inpräntade deadlines?

Jag har faktiskt inget bra svar. Inte på någon av frågorna. Jag bara känner att nu, nu ska jag ge det här en sista chans. Och med "det här" menar jag att blogga. Vad jag ska blogga om vet jag inte, men eftersom jag befinner mig på Studentums webbsida antar jag att det är lämpligt att diskutera olika skolfrågor.

Personligen är jag en 18-årig pajk från Fritsla, en icke allt för idyllisk håla ett par mil sydväst om Borås. Jag har alltid varit intresserat av att skildra saker och ting i text, och framför allt är det sport som varit min stora passion. Nu har jag således funnit intresse även utanför sportens värld och kan tänka mig att jobba med i princip vad som helst inom den skrivande journalistiken. Långa, djupa och gripande reportage är det jag, liksom många andra, helst sysslar med att skriva.

Med förhoppning om att det här inte var det sista blogginlägget jag skriver här, önskar jag eventuella läsare en trevlig fortsättning på dagen, som för mig inneburit mycket hosta och lite annat.

Mycket nöje!
/Oskar Pålsson, som kan nås på oskarpalsson [a] hotmail.com