Blogg, ...om allt men ingenting

Aah vad ledsamt det var att läsa förra veckans blogg. Känner nog att allt känns lättare idag, men inte det där med att sova. Vaför ska det vara så svårt att somna?

Helgen har varit underbar, Träffade gamla vänner som jag varit livärdd för att träffa, och det visade sig att de saknat mig också. Helgen kunde inte ha blivit bättre.

Jag känner på mig att jag kommer att skriva här mer de dagar när allt känns för jobbigt och funderingarna är många...

Ikväll har jag suttit till elva för att bli klar med en inlämningen tillls imorn. Usch vad jag börjar bli trött på skolan. Och jag som alltid har älskat att lära mig nya saker, men till o med jag börjar bli nöjd. Jag är så trött på att behöva sitta en helg o plugga. Jämt arbeten, man känner sig aldrig nöjd för dagen. Ska bli skönt att bli klar snart.

Nu kanske jag ska försöka sova iaf, Kommer att vara så trött imorn....

Jag tillhör kategorin som tycker att det är ganska så löjligt att ha behov att fläka ut sig på internet. Men jag är inte sämre än att jag kan ändra på mig så här är jag nu skrivandes på mitt allra första bloginlägg. 

Saken är den att jag nu varit sjuk i fyra dagar, och det börjar kännas. Vad skönt att kunna skriva av sig här, bara ösa ur sig hur synd det är om mig som är sjuk. Jag vet inte om jag är ensam om att börja leta efter nya utbildningar nu när jag nästan är klar med min nuvarande. Känner att det kanske inte är rätt för mig ändå det jag nu har läst i snart 4 år. Jag är helt hopplös. Varför har jag aldrig vetat vad jag vill bli när jag blir stor? Då hade det kanske varit lättare nu.Nu sitter jag här med min stundande examen, borde jag vara glad, överlycklig eller kanske stolt. Ja kanske lite stolt borde jag vara. Stolt över att jag faktsikt klarat det. Men som sagt än är jag inte i mål så jag får nog hålla mig fast i repet ett tag till, samtidigt som jag får fundera över vad jag vill göra sedan.

Om ändå utbildningen vore allt. Herregud, vad gör man med gamla vänskaper som bara försvinner. Borta. Vem har sagt att vänner bara kan försvinna? Jag trodde man hade vänner för att de bestod o för att killar kommer o går. Men så är det ju inte har jag fått erfara. Jag är så besviken. Jag kanske inte har varit en ängel men borde inte alla förtjäna en andra chans? Det värsta är ju att det egentligen inte hänt något bara att man just glider ifrån varandra. Så har det blivit för mig när jag har börjat plugga om min närmaste vän inte började plugga. Visst man kanske har valt att gå olika vägar, men jag vill ju så gärna att man kan vara vänner ändå. Har insett att det finns inte så många som vill vara min vän.

Yick vad sorgligt det låter och det är det med. Jag tycker att detta är hemskt jobbigt att skriva här. Förmodligen kommer ingen att läsa detta, för vem har inte nog med egna bekymmer, men bara att få skriva av sig lite är så skönt.