Blogg, Sandy - Everybody got a reason to live!

Askungen:
Du kommer hem och har tappat en sko och kläderna hänger i trasor.

(Bilden är tagen från: aamaziing.blogg.se/)

Den fula ankungen:
Du vaknar upp med en äkta hälft, men det är inte din, den här är snyggare.

(Bilden är tagen från: http://www.digitalinberlin.de/)

Kejsarens nya kläder:
Du vaknar helt naken i rännstenen och upptäcker pekande folksamling.

(Bilden är tagen från: http://194.68.4.214/bilder/b/9789162268718.jpg)

Rödluvan:
Du vaknar upp med mormor i samma säng.

(Bilden är tagen från:http://pic.myegy.com

Törnrosa:
Du vaknar upp efter 100 år av en okänd man, som tagit sig in via trädgården, hånglar med dig.

(Bilden är tagen från: http://www.barnsajten.se/)

Lilla Sjöjungfrun:
Dina fötter klibbar ihop och luktar fisk.

(Bilden är tagen från: http://www.fanatiskfilm.se/)

Fantomen: 

Du har såväl din pyjamas som dina badkläder på dig
och du pysslas om av en liten tjockis i bastkjol.

(Bilden är tagen från: http://jennyscorner.chic.se/)

Kalle Anka:
Du vaknar helt hes och byxlös och börjar skälla på alla i din närhet.

(Bilden är tagen från:http://newsimg.bbc.co.uk/)

Joakim von Anka:
Du vaknar och har en stor hög med pengar, men inga byxor.

(Bilden är tagen från: http://www.disney.se/)

Stora stygga vargen:
Du har så dålig andedräkt att du kan blåsa omkull ett hus.

(BIlden är tagen från: http://dreamdogsart.typepad.com)

Bambi:
Dina ben vägrar lyda dig och ditt huvud känns stort som en badboll.

(Bilden är tagen från:http://filmfanatic.org/)

En svensk sitter och äter frukost på ett café. Vid sidan av honom sitter en norrman och tuggar tuggummi.

Ouppfostrat inleder norrmannen:
- Äter ni svenskar hela brödet?

Svensken låter motvilligt frukosten ligga och svarar:
- Ja, naturligtvis!

Norrmannen leker med tuggummit i munnen och säger:
- Det gör inte vi hos oss, i Norge äter vi bara det innersta av brödet. brödkanterna samlas i en container, bearbetas och formas till croissanter och säljs sedan till Sverige.

Norrmannen frågar vidare:
- Äter ni marmelad till brödet också?

Svensken svarar lätt irriterad: - Ja, naturligtvis!

Medan norrmannen nu högljudt tuggar sitt tuggummi, säger han:

- Inte hos oss, i Norge äter vi bara färsk frukt till frukost. Skalen och resterna samlas i en container, bearbetas till marmelad och säljs sedan till Sverige.

Nu blir det svenskens tur att fråga:
- Säg mig en sak, har ni sex i Norge?

Norrmannen ler och svarar:
- Ja, naturligtvis har vi sex.

Svensken lutar sig över bordet och frågar:
- Vad gör ni med kondomerna efter att ni använt dem?
- Vi kastar dem!, svarar norrmannen.

Nu börjar svensken le sedan säger han: - Inte hos oss, i Sverige samlar vi alla använda kondomer i en container, bearbetar dem, smälter dem och säljer dem till Norge som tuggummi.

Upplysningar:

1. Det finns 5 hus

2. Varje hus bebos av en individ

3. Varje individ dricker en sorts dryck och röker en sorts tobak

4. Varje individ har ett husdjur

5. Engelsmannen bor i det röda huset

6. Svensken har en hund

7. Man dricker kaffe i det gröna huset

8. Dansken dricker te

9. Det gröna huset ligger till höger om det vita

10. Mannen som röker Long har fåglar

11. I det gula huset röker man Kings

12. I det mittersta huset dricker man mjölk

13. Norrmannen bor i det första huset

14. Mannen som röker Cecil, bor bredvid det hus där det finns en katt

15. Det finns en häst i huset, som ligger bredvid det huset som är rött

16. Man röker Kings i huset där det finns en katt

17. Mannen som röker North State dricker öl

18. Tysken röker Prince

19. Norrmannen bor bredvid det blå huset

20. Man dricker vatten i det hus, som ligger bredvid det hus där man röker Cecil

Men...VEM ÄGER ZEBRAN?

(Bilden är tagen från: http://www.papeldeparede.fotosdahora.com.)

OTROHET
-

Varför är man otrogen?

Anledningen till att jag valde att ta upp just otrohet är att det något som berör alla, men som är väldigt känsligt att prata om. Jag anser också att det är ett viktigt ämne att ta upp, eftersom det kan förändra så många människors liv. Tyvärr ofta till det negativa, men i vissa fall kan det också få folk att inse och våga släppa taget eller gå vidare ur ett

dåligt förhållande/äktenskap.

Ja, varför är man egentligen otrogen? Det kan finnas många olika orsaker till att man är otrogen. Det kan vara så "enkelt" att man blir förälskad i en annan person och går över gränsen. Förhållande hemma kanske har blivit så trist och man behövs inte och söker sig därför vidare för att få bekräftelse. En önskan om att bli behövd, alltså att man fortfarande är att räkna med. Om partnern har varit otrogen kan man känna att man får sin hämnd genom att själv vara det. Vissa personer känner att de upplever spänning när de är otrogna. Många otroheter sker under påverkan. Alkoholen kan göra att det blir svårare att sätta gränser eller att säga ner. En del personer söker tvångsmässigt efter nya sexpartners oavset om man har ett förhållande eller inte. Då man har en dålig relation, sägs det att man är mer öppen eller mottaglig för uppvaktning. Det finns hur många orsaker som helst, jag skulle kunna sitta här hela natten och resonera

och skriva upp flera långa listor, men det tänker jag inte göra.

I en del fall beror otroheten på att förhållandet har börjat bli sämre men man vågar eller vill inte avsluta det pga en hel radda med saker, det man har känns för tryggt för att ändras på. Frågan är om orsakerna verkligen är försvarbara? Att träffa en ny partner innan man avslutar det förra förhållande kan också kännas som en säkerhet. I Uruguay så är det tradition att på somrarna vara med vem man vill, oavsett om man har ett förhållande eller inte. Där ser man det inte som otrohet. De ser det som något självklart och helt normalt och de tycker att vi svenskar är extremt strikta. Dock gäller detta bara männen i Uruguay, kvinnorna har inte samma frihet och det säger ju en hel del om kvinnosynen, helt förnedrande enligt mig, ska de ha en sådan korkad "regel" så ska det ju gälla alla, även kvinnor! I en rapport från Folkhälsoinstitutets befolkningsbaserade studie "Sex i Sverige 1996" kan man läsa att 38% av männen varit otrogna (gäller gifta eller sammanboende) och 27% av kvinnorna. Om man jämför med Finland så hade 52% av männen varit otrogna och 29% av kvinnorna varit otrogna. Så man märker ju att det är betydligt mer män som är otrogna. Men sen vad säger en rapport om människor värderingar och moral egentligen? En förklaring till detta som jag fick enligt en person som svarade på enkäten var att "killar blir lättare påkomna, medan kvinnor smyger med det." Sedan svarade även en annan person: "Men det är nog fler vuxna män som varit gifta en längre tid som är mer otrogna än kvinnor, men ibland yngre är det nog rätt jämt". Gränsen för otrohet är individuell mellan olika par, och det måste vara en överenskommelse paret emellan.

Vad är otrohet för dig? För mig är otrohet ett bevis på brist av respekt, känslor och ett förhållande är inte värt att ha kvar. En kram anser jag inte som otrohet. De flesta tyckte: "När man på något sätt visar känslor för någon annan genom vanligtvis sexuell kontakt". Alla har sin egen uppfattning om vad otrohet är och var deras gräns går. För vissa räcker det med att ens partner bara täker på någon annan. En del drar gränsen vis en kyss, medan andra drar gränsen vid sex. Gränserna för otrohet kan även variera från förhållande till förhållande. I en del förhållanden kan man komma överens om att man får träffa andra, s.k. öppet förhållande, medan man i andra förhållanden inte ens vill se sin partner med en annan person. Öppna förhållanden enligt mig kan inte innefatta någon kärlek eftersom man inte känner någon samhörighet med personen, eftersom man lika gärna kan vara med andra. Då finns också risken att man blir förälskad i någon annan. För mig innebär ett förhållande att man binder sig till en person och inte till flera stycken. I andra länder kan det förekomma att man har flera fruar. I ett sådant förhållande finns det också större risk för svartsjuka.

Vart går då gränsen? För mig får gränsen vid smekningar, pussar och varma blickar. Gränsen varierar oftast beroende på hur lätt man blir svartsjuk och även på hur bra självkänsla och självförtroende man har och framförallt på hur mycket man litar på sin partner. Utifrån enkäten fick jag bla detta svar: "Puss på kinden, sen är det klippt" "Smekningar är inte tillåtna". Gränsen kan även bero på olika stadier i livet, då man är extra sårbar eller rädd för att bli lämnad.

Hur märker man att ens partner är otrogen? Oftast märker man inte att ens partner är otrogen om personen inte berättar det själv, att du på annat sätt får reda på det utifrån eller helt enkelt kommer på dem. Men man kan även märka det på att personen skapar nya vanor, ex klassikern som att jobba över mycket, att sexet minskar, personer blir mer eller mindre frånvarande osv. Hur reagerar man då om man misstänker att nes partner är otrogen? Jag tror att man först förnekar det till en början, man vill inte tro det värsta, att förstå att han/hon verkligen gör det. Man tänker oftast "det händer aldrig mig". Sedan börjar anklagelserna mot sig själv. Var hon/han snyggare eller bättre? Vad gjorde jag för fel? Var jag inte tillräckligt bra? Sedan kommer ilskan, det är oftast då sanningen kläms fram. Sedan kommer chocken "var det verkligen sant?" Då kommer anklagelserna mot sig själv ännu en gång. Sedan kommer man oftast till det stadiet då man vill hämnas på personen. När det stadiet är överskridet finns bara en sak kvar; att lämna personen.

"En gång otrogen, alltid otrogen". Alla är värda en andra chans, OM de visar ånger över sina handlingar. Att man är otrogen en gång, behöver ju inte betyda att den här personen kommer vara det igen. Jag anser att man måste hitta anledningen till varför han/hon var otrogen, att också se ens egen roll i dilemmat. "Vad var det jag inte märkte?" Man måste förstå att personen inte är ond utan att det förmodligen funnits problem i förhållandet. Sedan finns det ju självklart fall där personen som varit otrogen helt enkelt inte är en trogen människa, en människa som inte klarar av att binda sig till en person. Ska man säga stopp och belägg eller arbeta med förhållandet och hoppas att det inte förekommer igen? Det är upp till var och en att bestämma.

Tips på hur man kan förbättra sin relation om man håller på och glider isär:

• Ta aldrig varandra för givet. Förhållanden handlar om att ge och ta.
• Var öppna och ärliga mot varandra. Lögner håller aldrig i det långa loppet.
• Tala med varandra. Det är viktigat att man kommunicerar och lyssnar på varandra.
• Våga tala om vad du vill eller inte vill. Tala om vad och hur du känner kring saker och ting!
• Låt er inte påverkas av omgivningen. Förhållanden är INDIVIDUELLA!

Intervju:
Jag har talat med en tjej vars pojkvänvar otrogen under en längre tid.

Love isn't blind, it's fucking retarded!

Sitter skönheten verkligen på insidan?

"I Dating in the Dark tiisdagen den 2 mars 20.00 på kanal5 deltar tre män och tre kvinnor i varje program i ett experiment där vi tar reda på sanningen bakom klichébilden. Singlarna stängs in i ett hus där de får lära känna varandra i totalt mörker..."

Jag antar att de flesta har sett i alla fall något avsnitt av detta nya program. Jag måste erkänna att jag är inte så förtjust i sådana här program och paradise hotel och såna löjliga program, följer sällan sådant när det går på tv, jag ser inget nöje i det. Men hur som helst fick jag nys om detta och tänkte att jag måste ju kolla in vad detta är för något egentligen. Jag har sett kanske 2 avsnitt och det räcker för mig!

Ska man verkligen leka med människors självbild och självkänsla på detta sätt?

Man märker ju klart och tydligt att kärleken är inte blind och vill inte vara det heller! Utseende spelar roll! Och det är ingenting vi kan springa ifrån. Dessutom är det som är vackert i den enes ögon, fult i en annans. "Den som inte har sett ett slott, kan beundra en svinstia" heter det ju... Men vad ska man då kalla detta? Kärlek vid första "beröring"?

Personlighet kontra det yttre?

Hur stor har den här rollen i dessa sammanhang? Och hur mycket plats tar den?
Absolut är det yttre det första man lägger märke till, det tänker jag inte förneka. Man attraheras, man dras till en viss person av en viss anledning. För mig (nu talar jag utifrån mig själv) handlar det om utstrålning! Har killen utstrålning, kan han fånga in mig hur lätt som helst med sina strålar. Han kan signalera ett lugn, en viss trygghet eller bara helt enkelt en glad och positiv energi. Det sägs ju att vi människor attraheras av andra människor genom lukt, på så sätt är vi väldigt lika djuren, vi är djur! Och jag kan faktiskt hålla med om det. Lukten har stor betydelse, doften av en annan människa, lukten av trygghet skulle jag beskriva det som, oavsett hur den människa luktar, så luktar det tryggt. Enligt mig bygger man också upp en falsk illusion av hur man vill att en person ska vara istället för att se med den här "ögonbindeln" vilket jag tycker det är det hela går ut på. Man ska känna efter och lära känna det inre av en människa. Hur har du själv reagerat av att stå i den här personens skor? Hade din värld rasat så fort du sett människan i ljuset? Personligheten måste ju väga mer, eller hur? I alla fall vill jag att den ska göra det, även om man i många situationen märker att det inte riktigt håller. De tankar som jag verkligen fick igång i mitt huvud av att se det här programmet var hur lätt det egentligen är att öppna och känna med hjärtat men även hur lätt det är att få det krossat. Jag är inte den typen som fastnar för en annan person särskilt lätt, det måste finnas något mer än just den där (sexuella) spänningen, pirret i kroppen, så klart är det viktigt att man känner sig dragen till den andra personen, men det gör man ju om man tycker om någon som människa. Hur lätt är det egentligen att fastna för någon? När vet man att det stämmer, att det "klickar" rätt? Jag har också insett att när den människan dyker upp och hjärtat säger till, då är det rätt! Tveka inte då! Man ska aldrig tveka eller misslita på sina känslor, ens känslor kan aldrig någon ta ifrån dig och mina känslor har aldrig haft fel hitills inte när det gäller sådant här. Kärleken ska vara blind till viss del tycker jag, för det ska finnas saker man vill luska fram, saker man inte vill få reda på med en gång, även om hjärtat ibland kan vara för snabb med sådant! Men som sagt när det rätte dyker upp så säger hjärtat till!

Underbart! Helt enkelt underbart!

Tänk dig allt slit, svett och tårar när du skriver en uppsats, arbete eller vad som helst och eviga sömnlösa nätter då du vrider dig av förtvivlan för att bearbeta din text, tänk dig då när den är klar! Att försöka behålla den känslan inom sig hela tiden, tänka tillbaka på den känslan då man har åstadkommit något. Du ska vara nöjd med det du skriver! Din insats räknas och du är duktig hur du än gör! Då jag får en uppgift försöker jag alltid omvandla den till något positivt, se det som något kul, något du verkligen är intresserad av och brinner för, annars hade du ju inte varit här där du är idag om du verkligen inte trivs med det du försöker skapa kunskap om? Det handlar om så mycket mer än lärande för mig, det handlar om en livsroll, en livsstil! Då jag skriver försöker jag alltid tänka utifrån mig själv och vad det är jag vill med det jag skriver...man ska alltid utgå från sig själv, stå på sig för sina erfarenheter och sina värderingar! Är det så att en uppgift ter sig väldigt tråkig och minst sagt omöjlig att genomföra, försök omvandla det till något kul! Det är roligt! det är så man ska tänka hela tiden. Det är visserligen inte alltså så enkelt att ha det perspektivet på saker och ting hela tiden, men det fungerar faktiskt för mig! Hädan efter ska jag alltid komma ihåg den känslan som jag har just nu i kroppen! Lycka! Lycka över att ha motivationen, äntligen!

» MATEMATIK, WORLD OF WARCRAFT ELLER FACEBOOK PÅ SCHEMAT?

Den digitala världen utvecklas ständigt och teknologigenerationen är här för att stanna. Barn och ungdomar spenderar idag alltmer sin fria tid framför datorn och vi kan inte hejda den tekniska utseglingen. Datorer och datorspel kopplat med lärande? Vad skulle du som förälder eller lärare säga om ”schemalagd” tid för datorspel i på fritidshemmen?

Är det ett perspektivbyte på undervisning eller studieperspektiv vi behöver fundera över? Om datorer och media får ytterligare plats i verksamhetens vardag och pedagoger involverar sig i barns mediaanvänding och utnyttjar detta till något givande och nyttigt! Finns det en möjlighet att skapa en positiv inställning till barns mediaanvänding genom att koppla in pedagogik? Datorkunskap är något som har legat på schemat en bra tid nu, men vad borde egentligen inkluderas under dessa timlagda lektioner? Hur får man t.ex. World of Warcraft att spegla en annan syn av lärandet och kan man koppla samman detta med exempelvis matematik? Läraryrket är ett komplext och långt ifrån simpelt arbete och kräver ansvar och kompetenta pedagoger. Att möta barnen där de befinner sig nu och involvera oss i det meningsskapandet som ständigt pågår, det gäller att ständigt hänga med. Forskning kring läroprocesserna på fritidshem tycker jag saknas, då förskola och skola oftast står i rampljuset. Fritidsverksamheten står mycket för att förgylla barns meningsfulla fritid. Fritidspedagoger utför idag viktiga uppgifter med att aktivt utveckla och stimulera barns identitetsskapande och sociala utveckling.

Möjligheter eller problem? Datorer och nätets risker är oftast överdrivna idag anser Elza Dunkels, forskare och lärarutbildare på Umeå universitet. Diskussioner och funderingar kring ungas användning av datorer behöver få en större plats i skolan, uttrycker sig Dunkels. Detta kan jag fullständigt hålla med om. Dessa frågor måste komma upp på skolans agenda för att lärare ska kunna sätta sig in och vara där som stöd och bollplank för eleverna. Jag tror att det viktiga är att se möjligheterna istället för att skapa nya problem kring dataanvändandet. Vill vi enbart urskilja den negativa påverkan som samhället ständigt målar upp? Visserligen finns det två sidor av myntet. Jag intervjuade en 10-årig pojke. Så fort han kommer hem sätter han sig vid datorn för att direkt spela spel på Facebook. Han nämner att han chattar med vänner han oftast redan känner från t.ex. skolan. Det som dock bekymrar mig en aning är huruvida åldrarna bara sjunker, alltmer yngre barn sitter framför datorn. Under 90-talet då jag själv var barn kan jag inte ens komma på tanken att jag tillbringade tid framför datorn, det blir svårare och svårare att aktivera barn till att gå ut och leka istället för att sitta fastklistrad framför datorn flera timmar i sträck. Barns föds idag in i ett informationssamhälle där information av olika slag idag hämtas genom media. Barn och unga kommer inte att sluta använda sig av datorer av denna beskaffenhet och detta kan leda till vissa konsekvenser då det gäller bl.a. skolarbete. Hur ska vi tackla denna teknik så att den inte påverkar barns vardag på ”fel” sätt?

Kan rädslan besegra tekniken? Det kan uppfattas på så vis att lärare idag förhåller sig till en skeptisk syn till datorer och dagens teknik. Dunkels säger: ”Jag tror att många lärare blir rädda för de tror att det handlar om tekniska saker, när det egentligen handlar om etik, juridik och konflikthantering i grupp, sådant som lärare är proffs på.” En länk mellan mediakultur och pedagogik är något jag anser vi bör lägga och skapa en grund för. Philip Lalander och Thomas Johansson är båda professorer i socialpsykologi och har i sin upplaga teori och praktik tagit upp ungdomars livsvillkor i dagens snabbföränderliga samhälle där tekniken ständigt utvecklas i form av Internet och tv. ”Referenterna för stil- och identitetsskapandet kommer inte i första hand från ‘verkliga’ sociala relationer, utan från mediernas fiktiva världar.” Kan vi tänka om, om just barns mediepåverkan? Kan dessa fiktiva världar komma att spegla något annat i det vardagliga livet? Vi måste våga öppna upp för nya tankesätt och nya tankebanor!

Det gamla blir nytt och det nya blir gammalt! Motivationsgraden för barn och unga är som natt och dag, den växlas ständigt och det är upp till dig som pedagog att stimulera barnen och utveckla viljan att lära och utforska. Svaret på frågan: Vad kan vi göra för ungdomar så de inte fastnar i det här glappet? Kanske känns mer givet än lättsvarat. Vår samtid kräver idag moderna verktyg för den ständigt utvecklande mediekultur som växer. Mycket av fritidshemmets uppdrag strävar till att erbjuda barn en meningsfull fritid. För dessa barn kanske datorn är ett utav valen som de anser som meningsfullt. Då jag inte menar att all kraft i verksamheten ska läggas ner på just användning av datorer, men att involvera både vuxna och barn och få ett s.k. ”mediatänkande” där konsekvenser och ansvar utformas. Att man med några barn eller i grupp diskuterar vikten av digital användning. Att då öka förståelsen för barns och ungas aktiviteter på Internet och synen på vad som är intressant och lärorikt för barnen är något vi bör bädda in mer i lärandet. Att gå in i barns världar där medvetna och pålästa pedagoger möter barnen och utgår från barnens intressen. Vi måste utgå från både, barnen, pedagogerna och fritidsverksamheten. Vad lär sig barn av mediaanvänding? Är det de positiva eller negativa vi vill lyfta fram??

Vågar du vara med och forma framtiden med nya kliv? Vågar du ta första steget?

Sandra Nilsson

DET KLIAR I LIVMORDERN!

=)

Första gången jag läste om detta så trodde jag att det var dockor! För visst ser det ut som dockor? Men då jag läste vidare så visade sig tydligen att så var inte fallet:

Systrarna Tracy Raver och Kelley Ryden satte i gång trenden och släpper nu en bok med 70 sovande bebisar. Boken (se bild nedan) släpps efter att en tv-intervju där deras bilder visades spridits som en löpeld med You Tube.  Systrarnas knep för att få bebisarna att sova: Se till att de är rejält mätta.

Det senaste inom bebisporträtt är att ta foton när barnen bara är några dagar gamla – och sover.

Tror ni detta är sant?

Är detta ens fysisk möjligt? :P

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6494418.ab

(Bild tagen från: aftonbladet)

Pappa väntar barn

Scott Moore, 30, föder en pojke om en månad NEW YORK. Man skulle kunna tro att Scott Moore bara har en präktig ölmage. Men han är gravid – i åttonde månaden. – När jag förstod att jag var med barn gjorde jag som alla gay-män gör när de är riktigt lyckliga. Jag gick ut och shoppade, säger han.

För två år sedan genererade Thomas Beattie från Oregon rubriker över hela världen när han, som förste man i världen, gick ut offentligt med att han var gravid. Nu följer Scott Moore, och hans man Thomas, från lilla Weed i North Carolina i pionjärens fotspår.

Ska heta Miles

Om bara en månad föder Scott en pojke som ska heta Miles. – Vi vet att somliga kommer att kritisera oss, men vi är saligt lyckliga och bryr oss inte, säger han till brittiska Daily Mail.

Scott Moore föddes som flicka, men insåg redan i puberteten att han egentligen ville vara pojke och som 16-åring började han äta manliga hormoner. Något år senare gjorde han en könsoperation, men valde att behålla sina reproduktionsorgan.

”Skrek rakt ut”

Det ångrade Scott inte när han för två år sedan gifte sig med likaledes transsexuella vännen Thomas. För redan tidigt under äktenskapet började den biologiska klockan ticka. – Vi såg en film som heter ”Baby mama” och plötsligt skrek jag bara rakt ut att jag vill ha barn. Jag hade längtat ett tag och dessbättre hyste Thomas samma känslor, säger han.

Gick ut och shoppade

Inledningsvis hade makarna svårt att hitta en läkare som var villig att utföra en befruktningsbehandling, men förra våren fick de till sist hjälp och i juni kunde de konstatera att Scott faktiskt var gravid.

– När jag fick det beskedet gjorde jag som alla gay-män som blir riktigt lyckliga. Jag gick ut och shoppade, säger han och skrattar.

Väcker känslor

Scott och Thomas Moore är medvetna om att deras ovanliga livsstil väcker starka känslor, inte minst i konservativa North Carolina. Men det bekommer dem inte. – De flesta här nere är ändå vänliga och behandlar oss med respekt, säger Scott.