Blogg, Sandy - Everybody got a reason to live!

Tänk på punkterna en och en, innan du läser vidare:

1. Att bli förälskad.

2. Att skratta så mycket att det gör ont i magen.

3. Ett varmt bad.

4. Ingen kö i affären.

5. En speciell blick.

6. Att få ett e-mail.

7. Att köra en tur efter en fin väg.

8. Att höra sin älsklingsång i radion.

9. Att ligga i sin säng och lyssna till regnet utanför.

10. Varma handdukar.

11. Att finna tröjan du gärna vill ha, på rea.

12. Choklad/Vanilj/Jordgubbs - milkshake.

13. Ett skönt träningspass.

14. Att fnissa.

15. Frisk luft.

16. Ett gott samtal med någon.

17. Stranden.

18. Att finna pengar i en gammal jacka.

19. Att skratta av sig.

20. Midnatt-telefonsamtal som varar i flera timmar <3

21. Att springa igenom en vattenspridare.

22. Att ha någon som talar om för dig att du är underbar

23. Att le inombords åt ett minne.

24. Att skratta utan någon som helst anledning.

25. Riktiga Vänner.

26. Att råka höra någon tala gott om dig.

27. Att vakna upp och inse att du får sova länge.

28. Att få nya vänner, eller vara tillsammans med de gamla.

29. Din första kyss.

30. Att leka med sitt husdjur.

31. Att någon smeker dig i håret.

32. Söta drömmar.

33. Varm choklad.

34. Utflykter.

35. Att gunga riktigt högt.

36. Att slå in paket och lägga under julgranen.

37. Att sjunga riktigt högt, när du är helt ensam.

38. Att gå på en riktigt bra konsert.

39. Att få ögonkontakt med en främling.

40. Att vinna ett riktigt svårt spel.

41. Att få hembakta kakor av någon.

42. Att hålla hand med någon du håller av.

43. Att möta en gammal vän och inse att vissa saker ändrar sig aldrig.

44. Att åka rutschkana om och om igen.

45. Att resa till ett annat land.

46. Att se solen stiga upp/ner.

47. Att se uttrycket i någons ansikte då de öppnar ett paket från dig.

48. En shoppingrunda.

49. Att se sina vänner le och skratta.

50. Att kliva upp varje morgon och vara tacksam för ännu en underbar dag.

Glöm inte att vänner är änglar som lyftar upp våra vingar då vi har problem.

Oskar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han ska gå ut. De är jättebesvärliga att ta på sig och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När stövlarna äntligen är på säger Oskar: "De sitter på fel fot!"

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oskar säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om från början med en superansträngning för att sätta på dem igen.

Då Säger Oskar: "Det är inte mina stövlar!"

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oskar som tittar på henne med fiskblick. "Ok, säger hon, vi tar av dem"

Och sätter igång med samma träning som tidigare. "Varför sa du inte tidigare, säger hon när hon är klar"

Oskar svarar då: "Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag ska ha dem"

Fröken börjar gråta med mycket behärskat, fast bestämt sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oskar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:

"Var är dina vantar?"

"Jag la dem i stövlarna!"

Innehåll och arbetssätt

Även om det är vanligast att pedagoger dokumenterar eller skriver ner vad de har hunnit med i sin planering för att själva kunna hålla koll och berätta för varandra, men också även vad som fängslat och intresserar barnen. Att man oftast dokumenterar via bilder för att sedan sätta upp på väggen är en vanlig del utav förskolans arbete. Där kan dem som vill ta del av vad som händer på förskolan. Om jag utgår från min nuvarande vfu-plats, har de bilder ute i tamburen på barnen då de genomför en viss aktivitet, detta kompletterat med text. Det kan tex stå ”Lisa utforskar gården med cykel” osv. Pedagogisk dokumentation framgås som viktig för att synliggöra förskolans verksamhet, detta tar Hillevi Lenz Taguchi upp i boken Varför pedagogisk forskning? Dokumentationen är ett viktigt underlag kring bedömningen av verksamhetens kvalitet och utvecklingsbehov.

Vad som förändrats i överlag när det gäller barnsyn är vårt sätt att forska och beskriva om barns lärande och utveckling. Barn beskrivs idag i den västerländska kulturen som kompetenta medaktörer i en ständig föränderlig värld. Att fånga dessa episoder från förskolans vardag, alltså barnens vardag är viktiga. I Reggio Emilia är dokumentationens viktigaste uppgift att synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapande subjekt, samt att utgöra utgångspunkten för barnens fortsatta utforskande och kunskapsskapande. (Lenz Taguchi, 1997, s.7) Det konstruktionistiska synsättet, där man ser allt, miljön och förhållningssättet till barnen som något föränderligt, att man tillsammans med andra alltid är delaktig i den förändringen, medvetet såväl som omedvetet. (Hillevi, s.9) Att se barnet som subjekt och inte som ett objekt. (Lenz Taguchi, 1997, s.59) I ett konstruktionistiskt perspektiv ses barnsyn och förhållningssätt som något som är föränderligt. Att ha en pragmatisk hållning till sitt arbete som pedagog innebär att man i ett konstruktionistisk perspektiv ser sin roll som föränderlig och att man har ett mål med sitt arbete.

Enligt Hillevi är syftet med pedagogisk dokumentation ett sätt att förstå och synliggöra dessa samhälleliga och sociala konstruktioner, detta så att man som pedagog kan öppna sig för nya konstruktioner. (Lenz Taguchi, 1997, s19) Det finns mängder olika sätt att dokumentera på, vissa pedagoger föredrar att skriva ner, intervjua barnen, andra kanske föredrar att fotografera. Vad är syftet? Är huvudsyftet enbart för pedagogens vinning? Barnen måste ges tillfälle till att dokumentera sina föreställningar och erfarenheter. Att göra barnen delaktiga i den dokumentation som råder på förskolan, detta anser jag vara utav pedagogisk form. Det kan vara så som att barnen själva få vara med att dokumentera matlistan eller att hjälpa till och skriva ut bilder osv. Barns variation och sätt att tänka kan bli tydligare i form av barnens egen dokumentation. Att låta barnen få se bilder då de arbetat med ett visst tema, eller att själva få prova på att ta bilder eller att gå tillbaka och tillsammans läsa och studera barnens tankar sedan innan. ”Vad gjorde vi här?” ”Tänka om sitt eget tänkande” (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003, s. 87)Detta kan göra att barnen får syn på sina egna tankar igen och försätta sitt tänkande. (Lenz Taguchi, 1997, s.34)

Att genom dokumentation också få syn på sig själv som pedagog är lärorikt. Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete, barnen emellan, men också mellan pedagoger, föräldrar och förskolans verksamhet. (Lenz Taguchi, 1997, s15) Detta kan hjälpa oss att få syn på dessa individuella och gemensamma utryck från barnen. Hillevi uttrycker sig på så vis att hon ser pedagogisk dokumentation som ett förhållningssätt och en kommunikation.

”Om man säger ett och samma ord lyckas man ändå inte ge ordet samma betydelse för andra som för en själv” (Lenz Taguchi, 1997, s. 40) Detta kan vara en bra anledning till att dokumentera, barn och pedagoger sinsemellan. När pedagoger tar vara på barns intressen och idéer och även får barnen att tala och reflektera, blir vad och hur de erfar synligt. Hur kan vi synliggöra barns tankar genom dokumentation? Det är vi pedagoger som ska utmana och stimulera barnens tankar och intressen. Läroplanen strävar efter att barn ska utveckla sin förmåga, att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar (lpfö 98, s.11) Att lyfta fram ett barns uppfattning av något som spännande! Att låta barnet berätta mer om sin uppfattning, detta göra att barnet får reflektera mer och också dela med sig till andra barn och tvärtom. Men vi får inte glömma att det är vi som pedagoger utmanar barnen till att tänka om sina föreställningar och får dem att reflektera vidare, vi behövs! Barnet skapar själv sin kunskap utifrån sina egna erfarenheter. Varje barns väg till kunskap är unik, precis som barnet är unikt. Barnet ska själva få ta makt över sitt eget lärande. (Lenz Taguchi, 1997, 33) Det är barnet som ett subjekt som ska stå i centrum för förskolans verksamhet.

Det som Foucault kallar diskurser, sättet att uttrycka och tala om något, om tex. barnuppfostran eller barnsyn. Den barnsyn som de flesta ”tror” på eller som dominerar massmedia och samhället kallas för diskursiv regim. ((Lenz Taguchi, 1997, 18) I ordet regim ligger en tydlig maktaspekt, detta menar Foucault till stor del utesluter olika sätt att förstå och tolka världen. Det är viktigt att vi som pedagoger är medvetna om att vi alltid deltar i ett maktspel.

”Att du dokumentera är att vara del av något” (föreläsning) Genom pedagogisk dokumentation hjälps de både att komma nära och ha en viss distans. Jag ser det som att pedagogisk dokumentation ska vara ett sätt för oss pedagoger att följa barnens läroprocess lika väl som vår egen läroprocess. Genom att mer detaljerat få reflektera tillsammans och ställa egna observationer och uppfattningar. Att lära sig innebär såväl barn som vuxna att skapa mening och innebörd i sina erfarenheter (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003, s.86) För barnet handlar det om att knäcka koden, vad är det fröken egentligen vill att jag ska lära mig, säga eller göra? Barn försöker hela tiden tolka den vuxne, de vet att pedagogen har ett fokus och vill leda dem till ett visst mål. Men vad är målet? Varför organiserar vi förskolemiljön som vi gör? Vad ger jag som pedagog ut för signaler då jag handleder barnet i hur man klipper med sax tex? Hur kommer det sig att vi planerar och gör som vi gör? (Lenz Taguchi, 1997, s15) Hur kan lärarna synliggöra hur barn tänker om olika aspekter av sin omvärld? Då man inleder olika teman på förskolan finns där oändliga möjligheter till att synliggöra barns tankar. Att låta barn själva dokumentera och styra sitt eget lärande i form av t.ex. bild eller skapande. Då barnen på förskolan inleder olika aktiviteter där ”resultatet” oftast dokumenteras ner i form av någon gestaltning som alla kan ta del av. Om vi säger att barnen är intresserade av bondgårdar (väldigt aktivt på min vfu) och man låter barnen konstruera sin egen bondgård, kan pedagogen här ta till vara på barnens olika uppfattningar om hur en bondgård ser ut. ”Barn söker, betraktar och värderar varandra, prövar sig själva gentemot varandra för att nå fram till en förståelse” (Lenz Taguchi, 1997, s.54)Barnen kommer också själva att märka att de har olika erfarenheter av detta.

Enligt modernitetens vetenskapliga ideal ska vetenskapsmannen förhålla sig objektiv till det man undersöker. (a.a, s.62) ”Pedagoger ska ta emot bollen som barnen kastar och kasta tillbaka den på ett sådant sätt att barnet fortfarande vill vara med i spelet” (Lenz Taguchi, 1997,s.62) Loris Malaguzzis metafor. Att ta ”ett steg tillbaka” kan ses som ett mer passivt förhållningssätt, men betyder detta att man som pedagog inte är aktiv? Karin Furness hävdar att pedagogen är mer aktiv än någonsin vid dokumentation. Det är inte pedagogen som enbart sitter vid sidan av och antecknar vi talar om utan en pedagog som är med, delaktig och uppmärksam.

”Är man kristen kan man inte förstå världen som en muslim” (Lenz Taguchi, 1997, 18) Det kanske inte räcker med att uppleva en bild av en insekt, barnen måste få föreställa sig, reflektera och dokumentera för att få syn på sin egen och kamraters föreställningar. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser (lpfö 98, s. 5) Mötet mellan ögat (som är riktad mot tex. en insekt) hjärnan (full med tankar, frågeställningar och teorier om den här insekten) och handen (som försöker omsätta hjärnans tankar och ögats bilder till en egen förståelse av hur det är att vara mask och gräva gångar). Detta menar Hillevi är en meningsskapande läroprocess. (Lenz Taguchi, 1997, s.37) ”Jag är ingen åskådare, jag är involverad” (Lenz Taguchi, 1997, s.35) Kunskap via kroppen. Inlärning är ett samspel mellan kroppen och omvärlden och inte bara en ren intellektuell process. (Lenz Taguchi, 1997, s.36)

Utifrån kurs LKF260 har jag under en dag besökt min vfu-plats, en förskola. Avdelningen är uppdelad med de yngre barngrupperna och de äldre, jag har befunnit mig i den yngre barngruppen.

Antal barn i barngruppen: 13

Barnens åldrar: 1-3 år

Antal pedagoger: 2 pedagoger + en extra

Vilken syn har vi idag på dagens barn? Oavsett vilken förskola man kommer till kan man se ett visst mönster som inbegriper ett sätt att förhålla sig på, som verkar spegla hela verksamheten. Det jag menar med detta är att man märker ett visst sätt hur pedagoger förhåller sig till barnen och ett sätt på hur saker och ting ska gå till. Den barnsyn som råder, frågan är vart dessa synsätt kommer ifrån? Vart skapas dem? Från samhället? Offentliga sektorn? Egna erfarenheter och värderingar?

Betydelsen av tidigt lärande är något som man alltmer genom både forskning och tidigt ingripande av barns kunskapsutveckling lagt ner mer fokus på idag.

’Kvalitet’ inom förskolans institutioner är ett konstruerat begrepp, subjektivt till sin karaktär och grundat på värderingar, övertygelser och intressen, snarare än objektiv och generell verklighet. Kvalitetsomsorg finns i stor utsträckning i betraktarens öga. (Dahlberg, mfl, 2002, s.7)

Mycket av kvalitetsbeskrivningar har handlat om att upptäcka samband mellan olika egenskaper kring resurser såsom barnsgrupps – och personalgruppsstorlekar. Man har också intresserat sig utöver denna brygga, såsom barnens aktiviteter, interaktioner mellan barn och vuxna osv. Det är svårt att mäta kvalité på någonting i och med att det är en bedömnings och tolkningsfråga. Att sätta prägel på hur en förskola ska vara konstruerad, hur det ska se ut och vilka föremål som ska komma till stånd för en stimulerande pedagogisk verksamhet. Då tolkningar har med värderingar och känslor att göra och hur man uppfattar saker och ting, kan det lätt bli missvisande och svårt enligt mitt tycke.

Omsorgssituationer:

Bild 1

Bild 2

Jag tror att det är viktigt som pedagog att reflektera över vad måltiderna på förskolan står för. Finns det ett visst mål med att man äter tillsammans? Vilket av målen vill vi egentligen sträva efter? En strikt atmosfär där alla sitter och äter sin mat fint och ordentligt? Eller öppna upp mer för en tillåtande stämning? ”Matsalen” är uppdelad på följande vis, ett lågt och ett högt bord, där barnen sitter och äter. I samma rum finns en diskbänk, läshörna och en kökshörna (bild 4) (spis och diverse som barnen kan leka med) Valet av att ha både och istället för att bara ha det ena är en sak jag har funderat över mycket. Att ha ett lägre bord (bild 1) ter sig ha sina fördelar i den här barngruppen. Bordet är då vid höjd med barnen och kan då ha lättare för sig att röra sig fritt, även hämta upp något från golvet om de tappat något, det är viktigt att barnen tränar på sin motorik här. En strikt atmosfär har märks av, en harmonisk emellanåt. Dessa s.k. ”regler” som förekommer vid matbordet verkar vara utformade efter pedagogens behov. Att det ska vara lugnt och tyst och att barnen ska äta sin mat. En social samvaro kan framstå. Pedagogen tar här chansen att samtala med barnen om händelser ute på gården, vad barnen lekte och gjorde osv. Barnens intresse uppmärksammas till viss del. Utvecklande till självständighet. Barnen får ej delta i dukning, får ej bre mackor själva. Barnen blir serverade maten (detta gäller även vid påklädning) Då jag frågade personalen hur det kommer sig att dem gör på detta sätt, fick jag svar såsom: ”Barnen är för små och för bakterierisken skull.”

Vad säger detta om barnsynen?

Tina pekar på mjölpaketet. ”Häst” säger hon. (Det är en dinosaurie) Pedagogen ”rättar” ej barnet utan samtalar med barnet kring den här ”hästen”. Då barnet tappar intresset och uppmärksammar annat fortsätter pedagogen och äta sin mat.

Inventarier:

Basutrustning; bord, stolar, öppna hyllor, lådor, för material

De flesta rummen är väldigt sterila och väldigt tunt möblerat. Barnens egna lådor är placerade inträngt vid matplatsen där barnen äter. (bild 3) Kan tycka att det är väldigt svårtillgängligt för barnen att utnyttja detta utrymme. Här förvarar dem även barnens portfolios som barnen själv kan bläddra i och ta del av. Bild 6-8 föreställer olika aktivitets - eller lekrum. I byggrummet (bild 7) finns en rutchbana, samt olika byggmaterial som står på golvet, därför tolkar jag detta som material som är väldigt tillgängligt för barnen. När saker och ting står placerade på golvet uppfattar också barnen att detta är material man får röra!

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

Det här med tillgängligt material var något jag fick upp ögonen för ute på min vfu. I ett utav rummen står en öppen bokhylla. Jag ville kolla närmare på detta och märkte faktiskt till min förvåning hur sakerna var upplagt. Kollar man på bild 10 där jag har sammanfattat tre olika bilder. På första hyllan är det tomt, på andra hyllan finns en låda med olika slags djur och längst upp finns ett ladugårdshus. Det behöver ju självklart inte finnas en viss baktanke med detta, men man skulle ju nästan vilja att det vore så. I och med att det signalerar ut lite vad som verkligen är tillåtet att leka med samt vilka leksaker som är lite extra på något vis.

Bild 9

Bild 10 (innefattar 3 bilder)

Språkutveckling:

Material som böcker, finns tillgängliga för barnen. Uppe på hyllorna byts böcker ut rutinmässigt för att stimulera barnen. Dock känns det inte som om böckerna används för språkutvecklande aktiviteter, utan mer för att lugna barnen eller ha en mysig stund tillsammans. Säkerligen finns det en och annan pedagog som reflekterar över detta, men inget som jag tyckt synliggjorts. Inte heller har jag märkt av några planerade språkaktiviteter. Det spel som finns framme är oftare en enklare variant av pussel, ska man spela något annat får man be en pedagog. Dessa spel som jag tycker är väldigt relevanta och som barnen använder dagligen, ska vara mer åtkomliga för barnen.

Bild 11

Motoriska aktiviteter:

De motoriska aktiviteterna är något bland de högsta i medelvärdet 4, 50 med en summa på 64 %. Någon form av skapande aktivitet förekommer, men eftersom dagen är formad av rutiner finns där inte så mycket planerade aktiviteter, däremot spontanaktivitet i form av finmotoriskt material, där barnen själva kan sätta sig och pussla, pärla osv. När det gäller grovmotoriken finns det på förskolan en väldigt stor och luftig gård där barnen kan utöva aktiviteter och lek. Detta är en utav dem väldigt få utegårdarna som varit så stora, jag skulle nästan kunna säga att den var enorm jämfört med andra förskolor. Väldigt välplanerad gård måste jag säga, med både sandlådor, ett antal gungor, en kolonilott och öppna gräsplättar. Där finns också klätterställningar, där barnen kan balansera och ytterligare finslipa på sin motorik.

Skapande aktivitet:

Barnen på denna förskola skapar oftast i eget syfte, inte ofta dessa aktiviteter är lärarledda. Såsom bild och form kan både vara kopplade till något tema, lärarlett arbete eller ske spontant. Musik och rörelse: Går vi tillbaka och kollar på bild 6 finns där ett utrymme där barnen kan lyssna på musik. För bygg och konstruktionslek finns ett visst utrymme för detta, ett rum där ett antal barn tillsammans kan leka. Detta sker både på förmiddagen och eftermiddagen. Då vi kommer till rollek eller fantasilek, har barnen tillgång till utklädningskläder (bild 12) men material verkar vara riktat mot ’mamma-pappa-barn-lek’ än att mer stimulera till mer överskridande lekar.

Bild 12

Social utveckling:

Det finns visst utrymme att ta sig undan ifall man skulle vilja vara för sig själv en stund. De äldre barnen på avdelningen har ett visst rum där de utom synhåll kan vara ifred. Finns även smårum där barnen kan sitta och läsa eller göra något annat. De flesta planerade aktiviteter där grupporganisationer kommer till stånd innefattar oftast hela barngruppen, bla vid samlingar och eller annan uteaktivitet. Då majoriteten av barnen på förskolan har svenskt påbrå har jag inte märkt av något försök till att variera aktiviteter och material utifrån kulturell mångfald eller etnisk bakgrund eller tillhörighet då jag befunnit mig på förskolan.

Lärares arbetsvillkor:

Om man kollar på figur 1, så märker man att det som är kopplat till pedagogers utrymme är bland det högsta medelvärdet, totalt 62 % (det högsta är motorikens) Vad kan man dra för slutsatser här? Att barnens motorik och rörelse ter sig viktigast, att barnen får vara ute i friska luften och springa av sig, leka med kroppen.

Figur 1

De områden som har mer än 50 % kan klassas som relativt hög kvalité, allt under 50 % kan klassas såklart som låg kvalité. Av dessa områden så var det tre som låg över 50 % och två som låg under 50 % och två som låg på gränsen. Eftersom det var så få områden som hade så hög kvalité så är det en del som bör förbättras eller reflektans över i förskolan. Bland de lägsta områden ligger social utveckling på ett medelvärde av 3,29.

Figur 2

Figur 3

Här är några frågeställningar som kommit upp under denna kvalitetsbeskrivning:

Vad anses idag som en kvalitetsmässig svag verksamhet? Vi måste ställa frågor som i huvudsyfte rör sig barnen och verksamheten. Att ställa kritiska frågor angående verksamheters struktur och hållning är något jag tycker är viktigt och innefattar en pedagogisk kvalitetsbeskrivning.

Vart och hur ska man ”skapar” egentligen en lärandesituation?

Förskolan som en social och kulturell mötesplats. Löfstedt (2001) har beskrivit förskolan som ett etablerat verksamhetssystem, och dess kommunikativa praktik som en kulturell enhet. (Tellgren, 2004) När vi talar om kultur i förskolan så kan man säga att det egentligen är barns hemkultur vi talar om. ”Det är det som man gör hemma som är det normala. ” (Johannes Lunneblad, föreläsning, 2009-11-10) Vare sig det är i förskolan eller i skolan finns det barn med egen kulturell bakgrund, med särskild familjehistoria, särskilda vanor och tankesätt som skiljer sig från kamraternas, även såsom kön, social tillhörighet, hemland osv. I och med att vi lever i ett mångkulturellt land så är det väl viktigt att få inblick i "varje persons historia" så att vi på så sätt kan "lära oss" leva tillsammans. Att försöka synliggöra den personliga historien hos var och en i barngruppen kan te sig viktigt men också väldigt komplext. Lunneblad menar att vi som pedagoger kan förstärka denna förmåga och förbereda barnen för ett internationaliserat samhälle. Johannes Lunneblad påpekar också att svenskan är det ”naturliga” språket i förskolan. På så sätt menar han att den mångfald som finns i förskolan ofta ”osynliggörs” som han uttrycker sig, han menar att det svenska görs till det sammanhållande, att det är ett problem att hitta ”naturliga” vägar och sätt att integrera den kulturella mångfalden i förskolan. När vi talar om att arbeta med mångfald i förskolan finns det en viss norm som säger att detta inte gäller alla barnen, utan nu talar vi om ”invandrarbarnen” som är utöver det ”vanliga” och de andra barnen. Hur hanteras egentligen den kulturella mångfalden av oss pedagoger i verksamheten? Uttrycket ”vi och de annorlunda” var något jag riktigt fastnade för. Barn är medvetna om att det finns andra barn som har en annan bakgrund, kommer från ett annat land osv. Utifrån egna erfarenheter då barn sätter ord på detta uppträder sig bl.a. i leken. ”Du får inte vara med, för du är inte svensk” (eller tvärtom) Ja, detta har alltså förekommit. ”Vi leker att det är jul och du firar inte jul.” Barnen här försvarar sitt interaktionsutrymme genom olika tillträdesregler – att försvara sitt utrymme för lek då det antingen pågår ett samspel eller samtal. På vissa förskolor har mer än hälften av barnen en annan bakgrund och på andra är majoriteten svenskar. Förskolans mål säger bl.a. att vi ska sträva efter att varje barn som har en annan bakgrund än svenskan utvecklar sin kulturella identitet och också känner trygghet i denna. (Lpfö98, s.9) Att synliggöra olikheter och likheter på ett positivt sätt genom tex. olika temadagar om olika kulturella aspekter, detta tycker jag är väldigt viktigt i dagens förskolan.

Monokulturell är ett ord som jag tidigare läst om men inte varit så bekant vid, söker man på ordet får man beskrivningar som en viss kulturgrupp osv.

I Britt Tellgrens avhandling står sociokulturellt perspektiv (I ett sociokulturellt perspektiv intresserar man sig för hur individ och grupp tillägnar sig och utnyttjar fysiska och kognitiva resurser.) (Säljö 2000) Även interaktionistiskt perspektiv (här studerar man barn i interaktion med andra) och individperspektiv som teoretiska utgångspunkter. Hon studerar även hur barn bygger upp sociala relationer och hur barn skapar gemenskap med varandra. Britt Tellgrens fokus är inte vad barn leker, utan hur dem leker. Samtidigt talar också Charlotte Tullgren om visst föremål för pedagogers normer och styrning, att barn leker, vad barn leker och hur barn leker.

Barns lek

Rolltilldelning, inne- och uteslutningar. Att bli inkluderad i lekar, att bli accepterad som en i leken, leken bygger på en social organisation som inkluderar roller med sociala positioner och mening. (Tellgren, 2004) Hur får barn tillträde till lek? Barn försöker hitta strategier till att ingå i gemensamma lekar. Britt Tellgren använder Carsaors femton tillträdesstrategier som hjälp i hennes analyser för att få tillträde till barnens interaktionsutrymme. Om jag utgår från den gestaltning min basgrupp bidrog med: Det finns två sk. ”åskådare” vare sig det är forskare eller pedagog. Den ena personen utgår från individperspektivet, den andra bär med sig på ett interaktionistiskt perspektiv. Två barn sitter och spelar spel och ett barn är ”utesluten”. Det man märkte med det här barnet är att hon använde sig av olika tillträdesregler såsom att:

Omringande av område: genom att gå runt området där barnen leker i. Att fråga en deltagare: Att fråga något barn om man får vara med. Att referera till vuxnas auktoritet: Att påpeka att fröken har sagt att alla får vara med. Dessa tillträdesregler jag nu tagit upp kan man känna igen som ”taktiker” för hur barn smidigt, men kanske osäkert försöker få tillträde och få vara med i leken. Dessa tillträdesregler tycker jag var väldigt intressanta och att just få sätta dem i en viss konkret situation gör det lättare för en att märka av dessa ute i verksamheterna och också kunna sätta ord på det.

Att ta andras perspektiv

Att se världen med andras ögon och inte bara att placera sig själv, utan att inta en position som inte är ens egen är något man fått läsa mycket om i viss litteratur. Social decentrering är ett begrepp som jag inte använt mig mycket av tidigare. Man kanske förstår det här med att ta andras perspektiv och innebörden, men att sätta ord på dessa begrepp är väldigt viktigt för mig. Därför tycker jag det är bra att vissa begrepp upprepas så man får chansen att ta tillvara och använda detta som ett verktyg senare. Delaktighet och utanförskap. Varför får man vara med ibland och ibland inte? Att värna om barns lek och respektera leken och inte avbryta är något som är viktigt och det förekommer allt för sällan att vi egentligen reflekterar över detta. Vi som pedagoger kan komma två minuter innan lunch och be barnens städa undan. Varför inte påpeka kanske redan en kvart innan och göra barnen medvetna om att det snart är dags att äta så barnen får detta utrymme till att ”avsluta” leken. Att helt plötsligt påbörja en lek, för att sedan för en kort stund avbryta den. Visserligen så förekommer det lekar som både byter form och plats, men att man ändå som pedagog eller vuxen börjar fundera lite mer på det här med hur mycket utrymme man ger till barns lekar.

Traditioner, rutiner, värderingar och normer i förskolans verksamhet

Det handlar inte vem som utövar makt utan hur makt utövas. (Michel Foucault maktperspektiv)

(Tullgren, 2004) Barn kämpar för att interaktionen och relationen inte skall ta slut i leken. Det kan ses som ett själviskt agerande (vuxenperspektiv) när det i själva verket kan vara ett försök att behålla gemenskapen och relationen i barnens samvaro. (Tellgren, föreläsning, 2009-11-06) Om vi då tar upp den andra basgruppens gestaltning där en pedagog bryter sig in barns ”störiga” lek. Barnen kan leka tigrar, spiderman eller drake som sprutar eld, detta kan då anses som högljudda lekar. Vad är det vi signalerar ut för norm här som pedagog? Vi pedagoger har oerhört enorm makt när det ter sig till barns lekar och inflytande. Pedagogen här styr här in barnen i en mer anpassad och lugnare lek. Frågan är om det är pedagogens egna styrning eller om det är samhällets normer som tar styr? Utav egna erfarenheter från en förskolan på en avdelning med 3-4 åringar, lekte dem en dag djungel. Det kröp omkring både tigrar, elefanter och lejon på golvet. Leken utvecklades på så vis att killarna (lejonen) började jaga tjejerna (tigrarna) och det blev liv och rörelse. En pedagog sa därför till barnen att dämpa ljudvolymen en aning, vilket dem gjorde kanske i några sekunder sedan var det full rulle igen! Barnen kunde inte hålla sig i ett rum, utan skiftade från rum till rum. Pedagogen bad då barnen att leka något annat. Här tycker jag det är viktigt att reflektera över vad meningen med leken var. För barnen kanske det var så viktigt att just för stunden leka djungel, att ta till sig en roll som ett djur. Det finns många situationer som idag ses som störiga, varför? Hur ska vi som pedagoger försöka bryta oss loss dessa samhälliga normer?

Förskoleklassen – ett tionde skolår?

Att boken börjar med inledande titel: (Vad är det att börja skolan?) tycker jag är väldigt bra, att vi ställer oss dessa frågor. När skolan börjar, var den gör det, vem den gör det, varför skolan ser ut som den gör idag och vilka konsekvenser som händer för de berörda? Detta är viktiga frågor som vi borde ställa oss innan vi kan gå vidare…

I boken tar de upp hur viktig förskoleklassreformen är som utgångspunkt för skolan, som genomfördes 1998. Att vi som lärare medvetet ska föra in förskolepedagogikens långa tradition av arbete och barncentrerade aktiviteter och bidra till att förändra skolans traditionella ämnescentrerade arbetssätt. Författarna menar att detta inte är något som har lyckats. Integreringen handlar om ökande samarbete, om att förskola och skola ska mötas. Leken har en central roll i förskolepedagogiken, att leka också är att lära: ”lek kan också ha en funktion av inlärning i lekfulla former”. (s.35) Det var också meningen att övergången till skolan för förskolebarnen skulle vara mer lättsam och smidig.

Ex. från boken. (Kap.3 – Bokstäver och siffror)

Det här kapitlet fastnade jag för. Då författaren Fritjof Sahlström målar upp ett visst lärande mål (att lära sig bokstäver och siffror) och ha samma strävan men olika utgångspunkter.

Förskoleklassen

”Att göra bok”

Eleverna i förskoleklassen har fått uppgiften att göra en bok, där ska de skriva ner alla bokstäver och siffror de kan. Detta märker man allt eftersom att det tydligen inte är så enkelt som man kan tro. Bara själva vikningsprocessen av papper är tufft för vissa barn, sedan att skriva sitt namn i rätt hörn är inte heller så lätt. Vi får här följa några barn och hur de strävar efter att uppnå rätt resultat. Barnen verkar inte förstå vad det är de ska göra, vad läraren förväntar att de ska göra. ”Man kan aldrig göra fel” (s.51) Läraren påstår här att man inte kan göra fel, samtidigt som han agerar både med kroppsspråk och röst att det ska göras på ett visst sätt. Detta vet barnen. ”I förskoleklassen finns det rätt och fel, i en relation till siffror och bokstäver är det viktigt att behärska detta rätt och fel” […]

Förskolan

”Rita av sin fot”

Här ska barnen få måla ett redan färdigritat fotavtryck, skriva sin skostorlek och sedan skriva meningen: ”Mitt namn är… Jag har storle… på mina fötter.” Barnen använder sig av miljön och går och kollar sina skostorlekar på sina stövlar, man kan följa en dialog mellan barnen hur de resonerar och löser fram vilken storlek de själva har med hjälp av kompisar och lärare.

Mina tankar:

Båda dessa aktiviteter är lärarledda, men lärarna har olika fokus. Läraren i förskoleklassen syftar till att se närmare vad barnen har för erfarenheter och kunskaper om siffror och bokstäver, detta göra även förskolläraren. Vad är det då som skiljer? Jag tror det är väldigt viktigt att vara relativt objektiv här. I förskoleklassen har barnen mer variation av artefakter, de kan utforska med hela kroppen. Och i förskolan får även barnen mer utrymme av att utföra själva uppgiften på ”rätt” sätt utan att känna att det är läraren som har det rätta svaret, här är det istället barnen som står för kunskapen. Man kan tycka att Olle är en aning begränsad med sin uppgift. När Olle tar upp att man aldrig kan göra fel försöker han signalera till barnen att det är dem som styr uppgiften, men samtidigt signalerar han också att det finns ett visst bestämt svar. I förskolan kan man även uppfatta det som att läraren är uppmuntrande gentemot barnen och deras handlingar och har fokus på lärandet medan Olle handlar mest utifrån ett vuxet synsätt med fokus på att barnen ska lära sig.

Språkstimulering. Del 2. – Aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern

((Eftersom jag inte har fått del 1 än, så har jag skrivit om del 2 istället.)

I språkstimulering del 1 fanns det vissa centrala teman: Inlärning genom lek, betydelsen av att förebygga misslyckanden. I den här boken målas konkreta förslag upp till pedagogiska aktiviteter som man kan utföras på förskolan eller skolan. Och här vill också författaren påpeka att teorierna som nämns i del 1, ska i del 2 kopplas samman till varför det är så viktigt med dessa sorts aktiviteter som stimulerar lärandet.

Boken bygger på fyra pedagogiska nyckelord:

Att som barn blir stimulerade och uppmuntrade redan vid de tidigare åldrarna är något som inte vanligtvis först och främst sätts i fokus. Redan i de tidigare åldrarna ska de få chansen att bli sedda, hörda och inspirerade. Det är faktiskt under de tidigare åldrarna som hjärnan är mer mottaglig och barnet har lätt att lära sig. Dessutom om man börjar redan tidigare i de yngre åldrarna, får det inte heller så stora krav på sig själva sen när de börjar skolan. De är under de tidigare åldrarna man lägger grunden för allt lärande!

Språkstimulering i förskolan

Det är inte bara i förskolan vi ska stimulera till skriftspråket, utan även hemma bör föräldrarna engagera sig, genom att läsa sagor för barnen, eller låta barnen vara delaktiga av vardagliga möten med läs- och skriftspråket. Men förskollärare är idag osäkra på hur långt de ska gå, det vill inte att barnen ska känna press och krav och bli oroliga. Därför är det också viktigt att gå på barnens egna känslor och initiativ. Barn i 3-5års åldern är nyfikna och alerta. Jag kan på ett sätt förstå dilemmat, det är precis som matematiken som länge har setts som ett skolämne, har fått väldigt mycket rum i förskolverksamheten de senaste. Men det blir vad man gör det till, vilka krav man ställer på barnen och vilka förväntningar man har.

För att kunna möta den mångfald av pedagogiska behov som barnen har måste förskolläraren använda kunskaper från ett brett register med teorier. Alltså kan man inte utgå från en enda bestämd teoretisk inriktning eller ett bestämt perspektiv när de pedagogiska aktiviteterna planeras. Det praktiska arbetet är helt enkelt för komplext för att omfattas av en teori och ett perspektiv. En förskollärare ska vara både praktiker och kunna reflektera om praktiken.

Jag håller med om detta, vi måste våga satsa brett! Vi måste våga sålla ut. Att se mer globalt på den hela pedagogiska verksamheten och fånga helheten i kärnan. Att använda sig av olika teorier och olika perspektiv ser jag inget fel på. På ett sätt är alla teorier och perspektiv detsamma, de har bara olika sett att se på saker. Jag tror faktiskt att de olika teorierna kan komplettera med varandra, de fyller ut de luckor som behöver fyllas som den andra inte kunde skapa.

Aktivitetsförslag:

• Muntligt textskapande – Barnet ritar en bild och berättar vad han/hon har ritat, sedan skriver vad hon har ritat, sedan skriva sitt eget namn och sedan läsa vad han/hon har skrivit. (fokusera hela tiden på om barnet säger något när han/hon skriver.) Jag tycker att denna aktivitet är underbar! Inte bara får man reda på var barnet befinner sig i sin lärandeprocess, utan man får också reda på hur barnet uppfattar skriftspråket.
• Skriftligt textskapande – Skriva text till bilder, göra en tidning med artiklar i, sagor, grupphistorier, göra en bok.
• Berätta för gruppen! – Berättargrupper
• Skriva historier/berättelser  
• Högläsning – Rim och ramsor, bok eller bok och band, lek med fonem

Begrepp och ord som uppkom i litteraturen som jag inte hört tidigare:

Representationssystem – återskapa en händelse med hjälp av bild, tal och skrift

Fonologisk – Språkljud, t.ex. lekar med stavelser, meningar och ord

Pseudo - påhittat, inte riktigt, låtsas.

Epilingvistisk – med omedvetna (instinktiva) kunskaper om språkets system (en del av Jean Émile Gomberts utvecklingsmodell om språklig medvetenhet)

Hemsidan: Läsa och skriva - http://spica.utv.miun.se/lasaochskriva/

”Skrivandet är en kognitiv process i flera steg.” skrivs det på hemsidan. För barn eller vuxna som ska lära sig skriva eller läsa är det en utmaning att förstå själva arbetsprocessen i sig och språkets uppbyggnad. De som redan har vanan inne, tänker nog inte så mycket på hur de gör när de väl skriver. Om jag själv tänker tillbaka på min tid då jag lärde mig skriva och läsa, kan jag inte alls komma ihåg min skrivprocess! Hur kommer detta sig? Enligt mig är det viktigt att låta barnen bli medvetna om sin egen process och dessutom anskaffa den. ”Berättandet” i sig är viktigt i både tal och skrift. Det fanns en väldigt intressant film på hemsidan, en 6-årig pojke läser högt. I slutet av filmen kommenterar professor Karin Taube pojkens läsning. Finns även ett antal andra filmer i samma veva. Detta tycker jag är oerhört intressant eftersom man får se hur barnet bemöter bokstäverna, hur läraren bemöter barnet och också hur själva lässtilen förändras under filmens gång, samtidigt som barnet ska försöka återberätta innehållet. Man märker också mellan pojke 7 år och flicka 7 år, att flickan behärska språket bättre, precis enligt den undersökningen som också finns på hemsidan inom kategorin läsning och genus. Hur kommer sig detta? Kanske vore detta något man kunde diskutera?

”Uppmuntrande och positiva omdömen från lärare som ser de framsteg barnet gör hör också till en skolmiljö som gynnar barns självbildsutveckling.” Barnen behöver någon som påpekar och visar att de gör framsteg i olika sammanhang, vare sig det är en vuxen eller en kamrat. Detta kan stärka barnet självkänsla till att våga mer. Att i leken använda både skrift och läs kan stimulera barn som kanske inte riktigt har lärt sig att skriva och läsa än. Barns läsning och självbild är något jag tycker vi ska fokusera oss på mer i framtiden och det finns redan folk som jobbar med detta. Att läsa högt är en av flera punkter som finns med på hemsidan. På New York Public Library har de en väldigt ovan metod till att hjälpa barns självkänsla, ett speciellt program för barn som har svårt att läsa. Där får barnen läsa högt för hunden Theo, inte bara människan bästa vän utan också en väldigt bra lyssnare! Barnen uppfattar hunden som väldigt intresserad då han lägger tassen på boken, flertal av barnen säger att hunden tittar på bilderna, uppmuntrar de till att komma på vad nästa ord är och att även hunden känner rädsla om boken är läskig. En väldigt kreativ och modig idé tycker jag. Barn behöver känna att de inte känner sig dömda, utan bara tas som dem är. Ett program som verkar gå framåt och fungerar!

Frågor:

• Hur kan vi som lärare hjälpa barnen till att inte utveckla en negativ lässjälvbild?
• Vad är fonemisk medvetenhet?
• Vilka tillvägagångssätt kan man använda sig av då barnen inte visar intresse?
• Barn som använder datorn enbart till lärandesyfte? Vad har ni för ställning till detta?

Situationen är hämtad från min vfu-plats

På plats befinner sig två pedagoger och jag. Banen ska åka vagn, den liknar en buss. Medan pedagog tar på de andra barnen sitter de andra redan "fastspända". Pedagog ber mig att göra barnen sällskap, kanske köra dem runt gården så länge. Innan vi går utanför dörren signalerar barnen att de är förväntasfulla, andra sitter stilla och väntar. Barnen ropar pedagogens namn! Pedagog springer ut och in.

Ped 1: "Vad är det..?"
Ped 2: "Gu, vad roligt det ska bli att åka buss!"

När jag kör barnen runt gården i cirklar får jag olika uttryck. I och med att gården är ganska stor men ändå inte så flexibel att jag kan köra vart som helst, kör jag några varv runt den stora sandlådan. Barnen signalerar att de tycker att det är roligt. Vissa barn förstår inte riktigt sytet. Jag samtalar med barnen samtidigt som jag kör.

Jag: "Höger, vänster" "bakåt-framåt" (visar med händerna) Jag kommenterar och frågar barnen hur dem vill att jag kör, ber dem peka med händerna."Snabbare!" säger dem.

Till slut kommer pedagog och vi går iväg. VI ska åka omkring i området. Barnen ska få äta frukost utanför någon av barnens hus. I och med att dem flesta barnen bor i området, försöker pedagogerna göra detta rutinmässigt. Barnen sitter i vagnarna och man stimulerar genom att prata och peka på omgivningen.

SAMMANSTÄLLNING: Planering kräver tid och tvärtom, vilket jag märker här inte riktigt fungerar i praktiken. Att klä på vissa barn, då resten får vänta är inget bra system. Dessa barn är dessutom mellan 1-3 år och har inte riktigt den motoriska tålamoden. Jag har full förståelse för att personalstyrkan inte alltid är fullt ut... Den ena pedagogen uttrycker en viss stress och aggretioner, den andra pedaogen har en medvetande tanke. Hon förbereder barnen, bekräftar dem och talar om vad som ska hända. När det gäller yngre förskolebarn är det viktigt med en viss rutinmässig gång, vissa barn mår bra av att veta att varje tisdag så går vi ut till skogen eller varje dag har vi samling med sånger. Situationen kan te sig väldigt lugn och avslappnad, men i bakgrunden råder ändå lite kaos och stress. Dessa barn som redan sitter fastspända blir lite hispiga. Jag kör dem därför runt gården, pedagogerna ber mig göra detta. Antagligen för att undvika stök, vilket jag tycker är utav fel anledning. Barnen ska inte behöva hamna i den här situationen från första början, att dem sitter fastspända.

Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i den här idén med att köra omkring samtliga barn i vagnar. Alla barnen har den motoriska färdigheten att dem kan gå. Frågan är vad syftet är? Vad är målet? Jag kan se det som att det är från pedagogernas sida det gynnar. Att ha koll på 13 barn kan vara svårt, det förstår jag. Men att låta dessa yngre barn sitta stilla i vagnar? Man kör runt och kollar på hus. Här kan man dock märka av otroliga färdigheter hos barnen. Miljömedvetenhet, lokalisering. Barnen kommer ihåg vart dem bor. Matematik är något som också finns i vardagen. Då jag körde runt barnen ville jag medvetet stimulera med matematiska begrepp, begrepp som är viktiga att lära sig. Barnen kanske inte kan uttrycka med ord att de vill att man svänger höger, eller letar efter en leksak under bordet. Därför är det extra viktigt för oss pedagoger att sätta ord på dessa matematiska begrepp och synliggöra dessa. Barnen ska ses som meningsfulla individer.

(Namnen på barnen är fingerade)

Bok: Tigris hemliga vän av Lars Rudebjer
Kristina (4:0 ) ber mig att läsa en bok, Nala (2:5)* sitter bredvid.  *Detta står för barnens antal år och månader... Jag börjar läsa om Tigris och hans vän Hoppsan som är en känguru, att Tigris är en tiger ser jag här inte ett måste att uttala mig om detta, då det tyder på att det är ganska uppebart, men kan ändå nämna det. Tigris och Hoppsan brudar leka vid en bäck.

Nala: "Det finns hajar där"
Jag: "Finns det hajar där?"
Kristina: "Nä, det finns det inte...
Nala: "Jo, kanske!"
Kristina: "Men det är inte havet, vad är det?"
Jag: "Ja, vad är det?" (kollar på texten och bilderna) "Vad tror ni?"
Nala: "...jag vet inte"
Jag läser om en mening ur texten, "varje dag leker de vid bäcken, med sina båtar..."
Jag: "Det var en bäck...men det kunde ju varit ett hav, en sjö eller en liten å."
Nala: "Ah, för den har ett litet vattenfall"

Jag läser vidare...barnen "tappar koncentrationen" av boken och börjar tala om annat som vad de har på sig för kläder, jämför färger med varandra osv. Jag slutar läsa och deltar i samtalet och inväntar. Barnen säger till slut: "fortsätt läsa". Vännerna i boken blir ovänner och barnen kollar i boken och kommenterar:  

Nala: "Kolla hans min, vad arg han ser ut"
Kristina: "Nä, han ser ledsen ut"

Samtidigt som jag läser följer jag meningarna med fingret. Detta snappar Kristina upp och gör likadant med fingrarna. Jag läser och vi samtalar om vänskap och att skriva. I boken skickar Tigris en flaskpost. Varför man skriver och varför det är bra att kunna skriva. Barnen kopplar detta till boken.

"Skriva brev" säger dem.
Jag: "Varför skriver man brev?"
Nala: "För att skicka med flaskpost"
Jag: "Har ni skrivit brev någongång?"
Kristina: "Nä, men mamma och pappa och mormor"

Bokens slut närmar sig och Tigris och Hoppsan blir vänner igen.

MINA TANKAR/SAMMANSTÄLLNING:
Även om detta var ett spontant och på barnens initiativ kunde jag ändå spontant och genomtänkt ställa motfrågor. Barnen kopplar till sina erfarenheter. Nala tänkar på hajar när hon såg bäcken. Kristina har andra erfarenheter och håller inte med Nala. De diskuterar om det en stund. Jag frågar barnen vad vattnet är för något. Jag kopplar till texten och pekar samtidigt på både bild och text. "Enligt boken är det en bäck" säger jag. Det finns ett rätt svar utifrån boken. Men jag försökte visa på att det inte behöver vara så och att man inte alltid behöver hålla med (Självständigt, demokratiskt och kritiskt tänkande, Lpfö 98) Jag har inget krav på att barnen skulle vara 100% uppmärksamma på boken och det jag läser, utan stannar upp, lyssnar på deras konversation och låter de prata. Det viktigaste var att barnen skulle känna att de fick uttrycka sig. Kristina märker att det finns en baktanke med att man "läser något"... Hon förstår att dessa tecken står för något. Det var svårt att veta om det skrifspråkliga fanns där, men en liten utvecklande läsförmåga tror jag båda flickorna hade. Dem har dock ej knäckt den skriftspråkliga koden än. Kristina visar att hon har erfarenhter om hur man skriver brev och varför, Nala kopplar sina erfarenheter till skrift genom bokens handling. Boken handlar om vänskap och detta summerar uppfattningen jag fått av förskolans avdelning, vilket man arbetar mycket med att vara en bra kompis, att förstå kompisen och vara snäll mot varandra. Kristina delar med sig om bråk till syskonen, jag delar med mig av mina erfarenheter av syskonbråk. Vi blir sedan avbrutna av en pedagog. Barnen går iväg till sin avdelning.

Böcker – kategorier:

Pekbok – ingen berättelse

Bilderbok – ord och bild

Bildberättelser – helt utan ord eller ytterst få ord, mest bilder

Illustrerad småbarnsbok – talar för sig självt

Det verbala - visuella

a) ord och bilder är symmetriska, dvs. upprepar varandra

b) orden är beroende av bilderna för förklaring

c) bilden förstärker, preciserar orden

d) orden förmedlar huvudparten, bilden kompletterar

e) bilderna förmedlar huvudparten, orden kompletterar

1. ATT LÄRA BARNET BEHÄRSKA SPRÅKET

2. ATT ORIENTERA BARNET I TID OCH RUM

3. ATT ORIENTERA BARNET SOCIALT, DVS BYGGA UPP ÖNSKVÄRDA FÖRESTÄLLNINGAR

OM DEN ENSKILDES FÖRHÅLLANDE TILL SIN OMGIVNING

Att barnlitteraturen och läsning för yngre förskolebarn är viktigt för att bygga barnens utvecklande förmågor är inte direkt en nyhet. Forskning som gjordes på 1970-1980-talet synliggjorde barnens språkliga fenomen kring skriftspråkande och att dessa områden kan ugöra en riskfaktor till att senaste komma att utveckla läs-och skrivsvårigheter. Detta menar alltså Clays och andra forskare att barn allmänt verkar dra fördel av tidigt möte med skritspråk. (Eriksen Hagtvet, 2004, s.14)

Pedagogen måste ha en god teoretisk kunskap för att kunna möta det praktiska på ett teoretiskt reflekterande och kreativt sätt. Pedagogiska åtgärder bildas i mötet mellan barnet, pedagogen och aktiviteten. Det är med respekt för det unika i de pedagogiska ögonblicken, att kvaliteten också möts och bestäms av bland annat pedagogens teoretiska kunskap och av hans eller hennes förståelse för barnets behov. (a.a s.9)

När barnen tex. ska knäcka den alfabetiska koden. Talen kan då indelade språkljud (fonem) som kan kopplas till bestämda bokstäver och bokstavskombinationer (grafem). (a.a s.8) 

Att intelligens av något slag skulle vara avgörande för att barn skulle utveckla sig som tidiga läsare är ej faktum. Att barnet helt enkelt ”vara helt ointresserad” av att lära sig läsa vid en viss ålder. Helt avgörande är emellertid socioemotionella faktorer hos barnet, omgivningen engagemang och metoder, och samspel mellan barnets förutsättningar och de vuxnas påverkan. (a.a s.21) Pedagoger kan skapa motivation, men de kan inte göra mycket åt bristen av koncentration och motivation. (a.a s.23) För att ge en positiv effekt, ska stimuleringen väcka barnens intresse. Om stimuleringen inte ”fångar” barnen, bör man antagligen välja en annan didaktisk infallsvinkel eller helt enkelt göra någonting annat under en period.

Barnet förväntas dels att utforska miljön utifrån sina egna behov, intressen och nyfikenhet, dels att anpassa sig, ta till sig och bearbeta de normer och värderingar som är grundpelarna i vårt samhäller. (a.a s.22)

När barnen tex. ska knäcka den alfabetiska koden. Talen kan då indelade språkljud (fonem) som kan kopplas till bestämda bokstäver och bokstavskombinationer (grafem). (a.a s.8)

Konstruktivistisk syn

Barnet lär sig bäst när det aktivt handlar och utforskar.

Kunskapen går ”genom handen till huvudet.”

Den vuxne har ansvar för att ge kunskap och erfarenhet till barnet på ett sådant sätt att pedagogisk verksamhet förankras i det enskilda barnets intresse och behov. Att ha en uppfattning om barnets lärandestrategier.

Reformpedagoger:

Pestalozzi (åskådningens pedagogik)

Fröbel (leken är förskolebarnens livsform)

Dewey (learning by doing)

Utvecklingen ”går inte först” och skapar förutsättningar för lärande, utan utvecklingen sker efter undervisning och lärande och är därmed beroende av pedagogiken. (a.a s.25) Piaget fokuserar på dialogens betydelse för att kunna utforska världen (a.a s.26)

Fonologisk teori: ”Man säger ljuden och skriver dem”

Tex. ”ESTEOER BEÅTE” (en stor båt)

Vad gör man när mörkret faller över en?

Vad gör man när energin är så låg att man inte orkar längre?

De senaste veckorna har min enegri legat på noll och jag behöver verkligen en wake-up-call!

» Dags för en återställare kanske?

Tips för studenter som pluggar: (även andra knattar såklart)

• Ät mycket frukt och vitaminer! Behöver allt som vikan komma ut just nu, jag har börjat äta b-vitaminer efter måltiden ochkan faktiskt säga att jag känner en ren förändring i kroppen, detfysiska hänger med mer! B - och D-vitamin är vitaminer som kroppen oftainte får i sig tillräckligt av genom vår kost. Satsa på detta!
• Var i nuet! - med detta menar jag att leva dag fördag, fokusera dig på vad du ska göra för stunden. Alla dessa måsten somsätter sprickor i huvudet på en kommer göra en galen till slut! Dessa måsten, måste inte finnas!Jag vet att det är lättare sagt en gjort... Men det hjälper verkligenatt tänka så! Själv cirkulerar mitt liv runt alla dessa måsten, någotjag kämpar med varje dag och försöker motverka! Hur får vi väck allamåsten som studenter? Men att verkligen försöka stöta ifrån sig ochinte tänka på vad man ska göra till helgen, eller den tvättiden manverkligen måste ta! Du är värd att koppla bort dig en stund!
• Träning så klart! - När musklerna används aktivt friges endorfiner,dvs kroppens eget morfin, som gör dig på gott humör och avspänd. Detgäller exempelvis vid motion, yoga, meditation och sådant som är kul.Man märker ju faktiskt av det! Efter ett lagom träningspass är du merpigg och allert! Det gäller ju bara att ta det där steget att ta sigtill gymmet eller träningen! Det kanske inte faller sig så lätt att gådit om man nu inte har den här lilla extra energin... Det jag harförsökt göra då jag "tvingar" iväg mig själv när både tröttheten ochhumöret faller in, är att jag belönar mig själv på något sätt! Detfungerar faktiskt, men det måste vara något konkret! Efterträningspasset, får du unna dig ett klädesplagg, en utekväll, något duhar varit sugen på länge osv.
• Var mindre självupptagen - tänk på något annat - läggerdu din energi på annat ett tag, tex. hjälper en vän med flytten,lyssnar på någon som kan behöva prata ut, allt för att få bort fokusfrån dig själv just nu! Du blir engagerad, men du ska inte bli förengagerad så det tar bort fokus helt! Jag mår mycket bättre då jagtänker på andra och är till för mina nära och kära! Detta gör migpiggare!
• Gå till sängs och stig upp varje dag på samma tidpunkter - Föross som har sömnsvårigheter brister det här totalt, jag har själv haftsömnsvårigheter i flera års tid nu, det har blivit en livsstil för mig.Vilket också gör att när jag väl reflekterar över det, så låser detfast!
• Ät regelbundet - Ät frukost, lunch och middag.Eller ät hellre flera gånger om dagen, men i små doser. Äter du inte såär det inte konstigt att du inte har någon energi! (och det ska kommafrån mig) haha Äter du sunt, så får du inte heller problem med magen iframtiden. Jag har själv problem med magen och med tröttheten, så dettaär något för mig att tänka igenom extra mycket!
• Acceptera att du ibland faller för en frestelse - kanvara allt från att ta den där godisbiten till att komma in i ett visstmönster man inte mår så bra av... Tänk så här: 'Det är okej att jagkänner så här nu, eller att jag gör så här nu.' Så länge det inte bliren rytm av det.
• Bestäm själv över din tid - det är du som bestämmer! Det är ditt liv och dina måsten! Ingen annans!
• Prioritering är en nödvändighet! - Om man tänkerefter är hela ens liv en kalender! Jag skulle inte kunna leva utan mini alla fall, nu kanske det låter som jag är jättestrukturerad! hehe Mensanningen är den att skriver du ner det, gör du det också! Finns dendär bara i luften, så glömmer man lätt bort det eller skiter i det! Omvi då ska gå tillbaka till studier... Säg nej till arbetsuppgifter som inte rör det du håller på med! Ta inte på dig andras skit! Gör det du ska, din del! (också lättare sagt än gjort för oss engagerade). Avbryt mötenav något slag som inte leder till något. Eviga basgruppsarbeten,projektarbeten där man inte kommer någon vart! Bättre att säga till änatt hålla käft! Koncentrera dig på det som du är bäst på. Vissamänniskor har lättare för sig att läsa, andra för att skriva, dela dåupp arbeten (om det är i grupp man arbetar i) mycket mer effektivt! Skriv upp!Gör en mindmap, anteckna, det du känns är bäst för dig! Detta gör attdu har en överskådlig bild av vad som ska göras under en viss dag ellervecka. Tänk långsiktigt i måttliga mängder! Nu menar jag inteatt du ska tänka på alla dessa måsten igen! Utan mer bit för bit. Fårdu en uppgift ska du tänka, vad vill jag med detta? Vad är målet? Ochhur ska jag ta mig dit? Ha en planering och struktur på det hela...
• STRESSA INTE! - Människor! Hur många gånger ska manbehöva säga till en människa att stanna upp? Jag får själv tänka eftervad fan det är jag håller på med. Är du stressad själv, så kommer detsäkerligen smitta av sig på andra! Undvik stress så mycket som möjligt!Jag är mycket medveten om att vi idag lever i ett tidskrävandesamhälle, men jag har verkligen satt ner foten för detta! Stressenkommer bli vår död! Den är värre än tobaken och alkoholen! Börja medsmåsaker: spring inte efter bussen! (det kommer en ny) gå inte i rasktakt då du inte har en tid att passa (gångsrytmen lever vidare trotsatt du inte har en tid att passa) hetsa inte upp dig på morgonen (hardu glömt något eller att det blir någon utdragning, skit i det) Jag harverkligen lärt mig det den hårda vägen! Stress no more!
• Sluta röka, dricka alkohol och koffein -  jag kaninte påstå att jag menar att man ska sluta helt! Minska bara ner det,är det verkligen nödvändigt att jag dricker den här colan nu? Ellerröker den här ciggen exakt nu? Dessa ting gör att du både har svårareatt somna om nätterna, rastlös och tröttare! Du blir inte piggare avatt dricka kaffe! Det är en båg! Jag har börjat avstå från kaffe heltoch hållet. Som student vet jag själv att det kan vara hur gott somhelst med en kaffe kl 7-8 på morgonen innan man sätter sig på den därlåånga föreläsningen! Men det hjälper ju inte ett skvatt! Jag harintalat mig själv att jag inte behöver det längre helt enkelt...
• Ta ett varmt bad! - Klassiker! Det varma badet göratt kroppstemperaturen ökar under en period varefter den sjunker igenoch därmed tror kroppen att det är dags att sova. Det är enligtforskarna en signal som gör att kroppen försätts i ”sleep mode”. Syndför den som inte har badkar då :(
• Ta en promenad innan läggdags - Detta fungerarfaktiskt! Då det har mörknat lite ute, på med varma kläder och gå ensväng runt kvarteret! Innan jag flyttade, gjorde jag detta dagligen medmin mormor, både för hennes egen skull och för min. Och visst funkadedet, jag blev mycket mer avslappnad och hade lättare för att somna!