Blogg, bonnetôs som vill bli något annant än bonne

nu är det bara två dagar kvar tills man åker hem till vackra värmland. komer väl inte göra så möe där uppe, men ngt ska man att hitta på.

idag åker hinken hem till kil. han ska me mammans familj o åker skidor i hovfjället. sen ska man se svärfamiljerna 1 jan då de ska ha föelsedags fest för hinken innan han åker till kalmar igen. jag åker inte hem till karlskrona förrän den 6e januari. det kommer vara två lugna veckor med tentor i bakhuvudet, men det ska jag att hinna läsa till. jag kommer inte göra så möe mer än att läsa tror jag.

men jag känner att detta är två tentor som jag kommer att klara av på första försöket, man måste bara plugga lite granna ;) . det gäller att ha lite sunt förnuft och lite tur och möe skicklighet! det bästa är att jag ska visa klassen att jag är inte alls den dumma bondlurken som alla tror att man är. jag ska motarbeta et. men jag kommer bara säga att det kommer bli svårt för dem att ta bort mina fördomar som jag har fått gentemot dem. för jag ahr inte fått ngt annat än påfyllelse av fördomar! :P

jag kom till karlskrona i höstas med en dröm om att ha min egen arkitektbyrå. o den tänker jag uppfylla fast att jag inte tycker om min klass för fem ören. nu kanske jag låter fördomsfull och sån skit. men mina fördomar som jag hade innan jag kom hit om stadsbor har bara blivit större för var dag som går. i min klass är det folk från sthlm, gbg, lund och malmö. jag är typ den enda som kommer från landet och jag har min syn på världen och de har deras. men de vägrar tro att en från landet har rätt. så fort man försöker säga ngt så lyssnar de inte, men säger en annan exakt samma sak då går det hur bra som helst. jag o en tjej till i klassen som jag ahr blivit bra vän med pratade om stämplingar. vi känner oss stämplade och att vi itne passar in i klassen för fem ören. jag trodde att jag var den enda som kände så, men det finns fler (som tur va) :) .

det var som på linjefesten som vi var på. det gick hur bra som helst på förfesten, men sen när vi kom dit som vi skulle till. då stack de bara ifrån mig o s. o när vi skulle prata med dem så gick de bara i väg så där. jaha tänkte man bara. trodde att sådant var typ högstadiet eller grundskolan beteende. men det finns tydligen sånt här me.

annars sitter man fråamför sin dator om kvällarna eller så försöker man liva upp stämningen med en lyxigare maträtt eller ngt anant som man kan göra sj. men jag försöker göra saker mot ensamheten. jag ahr blivit motionsvärd på friskis ihop om att få nya vänner. o jag tror att jag har en stor chans till det. i annat fall har jag ifall ngt att göra om kvällarna. friskis ligger väldigt nära det jag bor så jagh kommer väl leva där om inget annat. sen ska jag få min systers katt att ha under vårterminen, så man får väl uppfostra den lite. hon har ju inte gjort det precis så edt är väl dasg för det :) . men det ska bli skönt med lite sällskap, få ta hand om ngn än att bara sitta där sj och hoppas att det mirakel kan hända. men men. det kommer inte ske. man duger bara när det är dags för hjärnan att arbeta.

VÄLJ INTE KARLSKRONAHEM!

det är typ det sämsta man kan göra. jag vet inte hur möe jag har tjötat om saker som måste göras. i 15 veckorstid fick jag sitta i mörker, jag hade fönster som läckte in vatten när det regnade, det kom in kalluft, jag hade ingen värme i elementen fast att jag hade satt på det högsta som fanns, det läckte vatten i vattenkranen. när man kom in lägenheten för första gången var det ett tjockt lager med utegrus och jag vet inte allt som fanns. jag har fått skura golvet ett ex antal ggr fast att jag inte har fått bort skiten än. o ändå är jag en pedant när det gäller sådant.

tillslut gick jag ner till kontoret och klagade som in i bomben och de visste tydligen inte ett skit tills de kollade i deras databas och såg en massa mail. dessutom har de dåliga öppentider, de slutar jobba när jag kan komma dit. o sen stöänger de telefonen när de vet att de flesta studenterna kan ringa o även andra människor: på lunchen eller efter jobbet.

men efter 15 veckors tjatande och våldgästande fick jag hela lägenheten renoverad förutom badrummet. men det kan man ta en annan gång.

efter målaren var kvar haed han tydligen inte skruvitfast skyddet där man sätter in sladden (eluttaget). det visste inte jag utan satte in sladden. den var seg så jag tog i lite extra. det slutade med att det gnistrade jag fick världens stöt och kabel uttaget hamnade i väggen och gjorde hål på den nya väggen och skyddet åkte av. det kallar jag för världens stöt. o sen hade jag ingen ström.

fick man ringa till fel anmälaren. o de skickar runt en hela tiden. o det tar en massa pengar o bla bla bla.

välj PBA istället!

jag är ju med här för att vinna tävlingen och det erkänner jag. jag är även med för att jag vill verkigen säga hur det eg är här i karlskrona. för att förstå min historia bättre så ska man skriva sin egen; och detta är min!

jag kommer från ett litet ställe i värmland som heter långserud. ett piss ställe men det är en helt annan historia. jag är uppväxt där med världens bästa familj och vi har en bondgård. jag är alltså 100% bonne och det är jag stolot över. vissa tycker varför är jag det för bönder har ju inget innanför pannbenet?! då kan jag bara säga: "bönder kan tom vara smartare än vad ni är!". när jag var 19 och hade tagit min student flyttade jag upp till dalarna. borlänge rättare sagt för att läsa digitalbrott och esäkerhet. lärarna på edt programmet är vissa gånger helt hopplösa, har inte lärt mig så möe där som jag har gjort här på BTH. men folket var verkligen det bästa jag har träffat. det spelade ingen roll om man var från stockholm eller från ett ställe som ingen visste ngt om. man var accepterad för den man är. visst fick man höra vissa ggr att blondiner är dumma, men det fick dem efter ett tag när de erkände att jag var möe smartare än dem i vissa frågor. :) hursom helst bestämde jag mig för att sluta på högskola dalarna för att läsa på BTH. och nu är jag här.

jag försöker fortfarande vänja mig att vara utan mina bästa vänner från borlänge. jag saknar verkligen den samhörigheten som vi hade. men jag valde detta för att det var det bästa för mig just då och jag står fortfarande för det. jag har inte haft det lätt under den resan som det innebar att hoppa av ngt och börja ngt nytt. mamma framför allt var inte så glad och blev absolut inte gladare av att hon fick reda på att hinken (min pojkvän) skulle me. men jag gick med på hennes ultimatum och på ngt sätt kan man säga att hon har haft rätt igen. hinken hamnaed i kalmar för att lära till lärare på HIK. det är bara 10 mil från karlskrona men det räcker att. det skulle vara värre om det var karlskrona och borlänge. men det som mammam hade rätt om att jag o hinken skulle förstöra det som vi hade om vi hade bott tillsammans. det tror jag på. jag tycker att hinken och jag har bara blivit starkare det här halvåret och vi har sett sidor av varndra som vi annars inte skulle göra. och vi har verkligen lärt oss vad tillit är och gör ett förhållande. visst har vi vart svartsjuka på varndra men det har gått över med tiden och man ger den andra mer rum. vilket ger ett möe mer lyckat förhållande.

så nu bor jag själv i en studentlägenhet från karlskronahem. jag har en hel del att berätta om karlskronahem, men det kan vi ta ett annat inlägg för. jag kan prata mycket emot karlskronahem.

när det gäller klassen som jag går i kan jag även fylla ett inlägg till.

det var min historia. nu ska man försöka fylla inlägg med hemligheter och fastslående.